Från Zickermans värld

måndag, september 22, 2014

Så kom hösten

Det hände verkligen på bara några dagar. Hösten kom till ön. Tyvärr fick båda barnen stanna hemma i dag och någon yoga blev det inte. Men raggsockor på. Framåt eftermiddagen rullade ovädret in.

Jag, som är rätt obrydd när det gäller att bli dyngsur när jag är ute och går tog en långtur ut till Snäck. Först genom skogen, på Kärleksstigen och sedan utmed havet tillbaka. Det är verkligen mäktigt när det stormar som det gör här. Man blir verkligen genomblåst, en av de verkliga fördelarna med att bo på Gotland om du frågar mig. 

Så länge det finns möjlighet att komma in till torra sockar och varmt te vill säga.

Det blev lite lugnare i dag - stavgång och jogg. Det härliga och kanske märkliga med att springa när det är riktigt väder ute är att man fokuserar så mycket på det att andningen och kroppen liksom arbetar på. 

Vi fick bullar också. Kardemumma. Helmi kröp upp i kökssoffan och var helt nöjd med att få en egen bulle. Oj vad hon längtar till förskolan, och kanske ännu mer till helgen när vi åker till fastlandet allihop och träffar en massa människor vi längtar efter.

Hoppas att du har haft en fin måndag







söndag, september 21, 2014

Söndag

Efter en fin arbetslördag hade jag en fin kväll med nya vänner ute på lokal här i stan. Att vid midnatt cykla hem i den kompakta dimman och inse att det tar knappt fem minuter. Utmärkt god mat på Surfers, skratt och nya bekantskaper - precis vad jag behövde. 

Tyvärr vaknade vi sent och inte alls friska i dag här på Dillen. Helmi verkar ha fått tredagarsfeber - även om hon är i den prickiga fasen nu och inte alls hängig. Jag är som en rasp i halsen och Björn verkar ha ungefär samma läge. Så istället för att hänga med vänner och titta på kamraters nya hus så blir det en egen lugn utflykt med raggsockor på och soppa i termos. Tredagarsfebern kan vi ju försöka behålla hör oss själva. 

Nu har Eva Trotzigs nya bok Sticka retro! kommit - senare i oktober finns den i bokhandeln. Den är himla fin såklart, med bilder av bästa Malin Nuhma. Helmi är med på ett hörn i en urfin tröja som Eva stickat efter en Carl Larsson målning. Årets finaste omslag således.

Ha en fin söndag, är jag frisk i morgon skall jag prova något nytt tack vare sällskapen i morgon. Yoga, i grupp. Nybörjargrupp. 








fredag, september 19, 2014

Nära

När vi bodde här sist, för tretton år sedan, uppskattade jag verkligen närheten till allt nästa lika mycket som omgivningarna. Det här med att kunna gå hem och äta lunch och sedan bege sig ut igen. Det enkla i att kunna bjuda över vänner på vardagsmiddag, allt sådant där som faktiskt är enklare om man bor på en mindre ort. Eller centralt i Stockholm. Men det gjorde vi inte. Och när vi gjorde det hade vi ändå inte jobbet helt nära. 

Här är det en annan närhet. Det tar knappt tio minuter att cykla till jobbet - med den fina innegården nedanför här - och kanske 20 att cykla hem. Den är nämligen en uppförsbacke av guds nåde om man så säger.. 

Närheten till havet pratar jag ju om oavbrutet. I går kväll sprang jag bort till Galgberget, en bit utmed Kärleksstigen innan det helt enkelt blev för mörkt och jag fick söka mig ut till Snäckgärdsvägen och strandpromenaden istället. I förmiddags gick jag samma väg med Radioföljetongen i lurarna. Har ni hört en? Kvinna i svart? Jag har 4 avsnitt kvar innan jag är i kapp med sändningarna. Vansinnigt spännande och rätt läskigt. 

I kväll, den 20 september, har vi klippt gräset för första gången. Och gjort höstens första kantarellpasta - vilket mycket väl kan vara en av de godaste pastarätterna vi vet här hemma. Recept längst ned.

Ha en fin helg. Jag jobbar på Yllet Inredning i morgon - som nu också finns på instagram under @ylletinredning - jag lägger ut lite nyheter i butiken, men också annat. 

Vi skall njuta i sensommaren här på ön. Fortfarande sommarvarmt. Kanske blir det ett dopp?












Kantarellpasta till 4 hungriga personer

300 g förvällda gula kantareller - hackas grovt
1/2 gul lök - hackas fint
en klick smör
en burk mascarpone (eller ett veg. alternativ)
1 msk whisky
örtsalt
svartpeppar

ca 400 g färsk pasta

Om man vill - 
chiliflingor
soltorkade tomater - strimlas fint

Fräs upp löken och kantarellerna, tillsätt soltorkade tomter och låt det fräsa tills allt fått färg. Koka pastan. Häll i whiskyn och vänd i färskosten i kantarellfräset, salta och peppra lite och när pastan är kokt och avrunnen vänder du i den med. 

Servera med ruccola och chiliflingor till den som gillar det. 





torsdag, september 18, 2014

September

Andra månaden här på ön. Vi formar fortfarande vår nya vardag. Valdar känner sig hemma på skolan, Björn är installerad på museet, Helmi stortrivs på förskolan och jag letar fortfarande jobb med jobbar några dagar i veckan på Yllet Inredning här i Visby vilket jag verkligen trivs med. 

Det känns hela tiden som att dagarna är längre här och på sätt och vis är de längre. För vi har alla kortare restid och har avgjort mer tid och energi för varandra. Sedan finns mycket av det som ger oss, mig mer energi helt nära. Havet, lugnet, naturen och den friska luften. Allt som inspirerar mig. 

Snart skall manuset in till min andra bok. Under helgen var jag till Stockholm igen, bland annat för att ta de sista bilderna till boken. Det blir mer verkligt då. När Malins bilder liksom framkallar det jag gjort. Det blir verkligt och skarpt. På riktigt. Min redaktör skickade över omslagsskisserna och vi skrev ihop texten som säljarna på förlaget skall ha. Det är verkligen en egen värld - förlagsvärlden - och det är sannerligen spännande att se hur en bok blir till. 

Jag har börjat ta upp löpningen igen. Det blir inga långa rundor, inga snabba heller - utan fokus ligger nu helt på uthållighet och på att vänja kroppen vid att springa igen. Tänk vad glad jag blir av att springa, tänk vad privilegierad jag känner mig som får springa här. Genom skogen när det börjar skymma och sedan utmed havet på vägen tillbaka. 

Att få följa årstiden, dagen, ljuset på det här sättet ger mig mer än jag kan sätta ord på. Att barnen får ha det såhär nära och att vi får dela mer av vardagen med varandra gör mig oerhört tacksam. Det väger upp de där dagarna när saknaden blir som störst.

Tacksam är jag också över dem som finns där som jag åker till och umgås med, arbetar med, promenerar med, springer med, äter frukost med och som finns med i vardagen här också - om än lite på distans. 















måndag, september 15, 2014

Stora Karlsö

Hej vad tiden går! I månadsskiftet fick jag och familjen möjlighet att spendera en långhelg på en av de häftigaste platserna jag någonsin besökt. Jag visste att det skulle vara spektakulärt, jag visste det men ändå. Färgerna, stillheten, naturen, det vidunderliga i allt - ljuset, naturen, dofterna, vinden.

Vi var där för att Ny Björn fått möjlighet att gräva utanför grottan Stora Förvar, för att leta efter fler spår av metallhantverk. Vilket de gjorde också!

Jag var inte vid grävningen så mycket, vi hängde mest på stranden Helmi och jag. Bland fossil, mjukslipade stenar, ännu varmt havsvatten, nyfikna får och strandskatter. Det måste vara bland det bästa, att än en gång få upptäcka världen med ett litet barn. Påfrestande också, men mest av allt underbart. 

Valdar fick däremot vara med på grävningen - så honom såg jag inte mycket av.  Egentligen tror jag att bilderna får tala själva. Vi måste återvända under nästa säsong. Kanske kan vi bo i fyren då? 

Att det finns en sådan plats - och tänk att vi fick åka dit.