Livstecken

Vet ni. I dag luktade det vår! Alltså, inte bara lera och lite sådär solvarm upptinad hundbajs utan något mer. Den där lite vårtorra förhoppningen som det är svårt att sätta ord på, än mindre fingret. Även om jag verkligen inte är den som klagar över vinterväder är det verkligen dags för vår nu. Nu. Kallt går bra, så länge solen skiner.

Annars är det minst sagt hektiska tider här i Vita tornet. Bokprojektet går in i en ny fas alldeles snart. Eva och jag bollar texter mellan oss, manuset skall in till redaktören på onsdag. Vi gjorde den sista huvudsakliga fotograferingen i söndags hos vår eminenta fotograf Malin Nuhma. Det blir säkert lite kompletteringar, men ändå! Jag har stickat de sista plaggen, fäst de sista trådarna. Allt sådant där.

Jag har också suttit uppe och jobbat till 4 på morgonen lite för många nätter - så även i natt. Men vad gör man när arbetsro och lust finns att få först efter midnatt? Tänker att det snart blir färre av sådana nätter och fler lugnare. Det blir bra.

Här är i alla fall lite bilder från de senaste veckorna. Helgpromenad på Brunnsvikens is, stickning, flytande näring i form av frysta bär och mandelmjölk. Smygtitt från fotograferingen, detalj från en av Evas fina Hønsestrikvästar, vantskisser från förr som kom fram här när jag letade efter annat, de bedårande röda skorna som står och nästan fnissar här i bokhyllan i väntan på att Helmi skall lära sig gå. Det är Kavatskor ur ett restlager som bästa Fröken Gul i Huddinge sålde till mig.

 Allra käraste barnen som håller mig på gott humör och ser till att man aldrig glömmer vad som allra viktigast.

Ha en fin vecka!

Nästan sommar

Dagarna rinner verkligen iväg, men solen skiner och det går liksom inte fortare än det går. Deadlines för det ena och det andra, överlämningar och avslut på jobbet - nio arbetsdagar kvar nu. Andra uppdrag som avslutas och nya projekt som får utrymme. Det verkar kunna hända spännande saker i framtiden, men mest av allt händer det ju spännande saker om två månader. Och visst är det mer och mer det som tar min uppmärksamhet. Det går helt enkelt inte att bortse ifrån det, jag övar mig på att njuta och inte se det som ett bekymmer. Det är ju faktiskt fantastiskt!

I fredags var jag på besök hos fotografen Malin Nuhma, hemma hos henne och familjen på Djurgården. Tänk vad underbart att en barnfamilj kan bo så! Väl unt och vansinnigt trevligt. Det skall bli roligt att se resultatet, rätt vad det är kanske jag kan visa delar av det!

Det var dags för en ny stickning (Ravelry länk). Jag har länge velat ge mig i kast med Elizabeth Zimmermanns "Baby sweater on two needles" ur februariavsnittet ut hennes "Knitter´s Almanac".
Den är vansinnigt rolig att sticka, och efter en stunds huvudkliande insåg jag att vissa mönster är så välgjorda och snillrika att det är precis så enkelt som det står i mönstret. Vilken lycka!