Hösten alltså.

Hösten kom snabbt, efter en lång sommar. Det blir en liten återblick till sommaren snart, men i dag har det verkligen varit höst hela dagen. Kängor på, regnjackan mer på än under vagnen. Varm gröt och stora kaffekoppar på morgonen. Varma soppor till lunch. Frisk luft full av mättade, kryddiga skogsdofter. 

Nu drar jag djupa andetag och tackar särskilt när det inte hällregnar under hela promenaderna. 

I dag var jag och Helmi hos mamma i Fisksätra och tog en lång promenad i skogen som verkligen är min barndom. Det här med skog och Stockholm är lite lustigt emellanåt. Som att man inte skulle kunna ha ett nära förhållande till skog, till natur om man är uppvuxen här. Som att alla som är uppväxta på landsbygden älskar att vara ute i skog och mark. Så är det naturligtvis inte. Jag är så tacksam att jag är uppvuxen nära riktig skog. Skog som inte är park.  Den skogen gick vi i i dag. Ingen svamp, men många löv. 

Hösten och färgerna, hösten och dofterna, hösten och lugnet. Inte så pjåkigt trots allt. Inte så pjåkigt alls. 

Mera vardag

Nu är det verkligen höst. Precis som många andra älskar jag hösten. Det finns en vila, och en avsaknad av stress som många andra årstider saknar. Man behöver inte hetsa ut, man behöver inte hetsa alls. I sanningens namn handlar det säkert om att det mest jag allra helst sysselsätter mig med är typiska höstsysselsättningar. Och det är vansinnigt fint att möta hösten med Pärlan. Hennes stora blå ögon som tar in alla färger, hur höstvinden som söker sig ned i vagnen eller selen får henne att kikna och sedan skratta på sitt alldeles särskilda tremånadersvis. 

Hur hon kan ligga i vagnen - länge - med suffletten nerfälld, ordentligt nedbäddad och prata med de färglada löven ovanför. Eller de första regndropparna på nästippen innan jag hunnit fiska fram regnskydd och regnjacka. Det är rikedom. Kanske finns det också mer vila den här gången vi har ett litet barn. En lite större medvetenhet om att sen kommer ändå, det finns ingen anledning att skynda dit. Jag vet att det kommer att komma dagar med mer energi, mer tid eller ett mer välborstat hår. Det hjälper lite granna i alla fall de dagar att känns lite hopplöst. När disken är lika odiskad på kvällen som kvällen före. När post-gravid-kroppen inte riktigt påminner om den före. Jag övar mig fortfarande på Tillförsikt. Det är nyttigt om inte annat. 

Hösten är en period av kreativitet för mig. Vilket är bra. För den här hösten väntar spännande projekt som får finnas med under Pärlans och mina vardagar. För det är precis som en fin, fin vän sa till mig i våras när saker och ting kändes svåra - att stänger man en dörr så öppnas en annan. Precis så var det. Tack kära M för att du påminde mig om det. Tillförsikt. 

Lite ny daglig läsning - Om kläder som är vackra

En ny sorts vardag

Oerhört fint att ha goda vänner som fått barn ungefär samtidigt.

Att kunna ses mitt på dagen, göra värdefulla ingentingsaker tillsammans. Äta strömming, dricka kaffe, titta ut över Stockholm, se hur dessa små nya människor och världsmedborgare växer och lära känna dem tillsammans.

Ofantligt fint och värdefullt.