Andra månaden här på ön. Vi formar fortfarande vår nya vardag. Valdar känner sig hemma på skolan, Björn är installerad på museet, Helmi stortrivs på förskolan och jag letar fortfarande jobb med jobbar några dagar i veckan på Yllet Inredning här i Visby vilket jag verkligen trivs med.
Det känns hela tiden som att dagarna är längre här och på sätt och vis är de längre. För vi har alla kortare restid och har avgjort mer tid och energi för varandra. Sedan finns mycket av det som ger oss, mig mer energi helt nära. Havet, lugnet, naturen och den friska luften. Allt som inspirerar mig.
Snart skall manuset in till min andra bok. Under helgen var jag till Stockholm igen, bland annat för att ta de sista bilderna till boken. Det blir mer verkligt då. När Malins bilder liksom framkallar det jag gjort. Det blir verkligt och skarpt. På riktigt. Min redaktör skickade över omslagsskisserna och vi skrev ihop texten som säljarna på förlaget skall ha. Det är verkligen en egen värld - förlagsvärlden - och det är sannerligen spännande att se hur en bok blir till.
Jag har börjat ta upp löpningen igen. Det blir inga långa rundor, inga snabba heller - utan fokus ligger nu helt på uthållighet och på att vänja kroppen vid att springa igen. Tänk vad glad jag blir av att springa, tänk vad privilegierad jag känner mig som får springa här. Genom skogen när det börjar skymma och sedan utmed havet på vägen tillbaka.
Att få följa årstiden, dagen, ljuset på det här sättet ger mig mer än jag kan sätta ord på. Att barnen får ha det såhär nära och att vi får dela mer av vardagen med varandra gör mig oerhört tacksam. Det väger upp de där dagarna när saknaden blir som störst.
Tacksam är jag också över dem som finns där som jag åker till och umgås med, arbetar med, promenerar med, springer med, äter frukost med och som finns med i vardagen här också - om än lite på distans.
Inlägg
