Handen

Den här lilla handen. Tänk vad den redan kan, och tänk vad den ska vara med om. Att smeka, klappa, känna, hålla fast i och släppa taget om. Tänk vad mycket jag önskar dig och din bror, Pärlan. Mest av allt önskar jag er mod och tillit. Mod att ta emot, att känna efter, att avstå när ni inte vill, mod att ge till andra och tillit till er själva, till oss helt nära och till livet även när det är svårt. Det och mycket mer önskar jag er.

Snart kommer storebror hem från skolan och då är du här Pärlan, och alldeles vaken. Han kommer att bli överförtjust.

Skolstart

Äntligen var det dags för V att komma tillbaka till skolan. Som han har längtat. Det är inget större fel på vardagen om ni frågar mig. Och inte om ni frågar Valdar, för han har kommit på att Lillasyster kommer att vara här och vänta på honom. Varje dag.

Vardag

En helt ny slags vardag. Det kommer ta tid att hitta rutiner, och min utmaning blir att låta det ta tid. V är tillbaka i skolan, B på jobbet och jag och H är hemma. Man får vara glad för det lilla. Som att lyckas äta frukost, att göra iordning måltider som jag kan äta med lilla H på armen. Kanske hinner jag sticka några varv i dag också, för snart kommer det några barn till som är så efterlängtade. Kanske petar jag ner lilla H i sjalen och går en sväng. Vi får se.

Farfar

Åh vad jag saknar farfar. Det grämer mig något vansinnigt att varken min livskamrat eller våra barn får träffa honom. Han var så fin, så himla fin.

Lata dagar

Det är en bra final på sommarlovet det här. Soligt, varmt i vattnet, tid att umgås med släkt, besök av fina vänner och på något sätt ändå ork trots sömnlösa nätter. Än är vi inte redo att åka hem.

En hel månad

Nu har Helmi varit hos oss i en hel månad. Älsklingen. Vi firade det genom att åka ut hit, till Blidö och hoppas att Helmi firar det genom att sova gott här.

 

 

 

Dagarna

Jo. Det blir inte så mycket gjort nu om man säger. Fast det är inte sant. Vi har fullt upp med att lära känna varandra, sova när vi kommer åt - för gudarna skall veta att det inte är på natten. Fullt upp med att inte missa leenden, gurglanden och små ljud till svar på våra ramsor, pussar, sånger och frågor.

Men det är något med dessa nya små människor. Jag vill bara fråga - var var du förut? Hur var det där? Minns du den här sången som jag sjöng för dig i magen? Förstår du hur mycket jag har längtat efter dig?

Annars äter jag havregrynsgröt med stora mängder äppelmos från Söderbärke, dricker mandelmjölk och stickar på små, små saker till andra helt nya människor som kommer snart.

Sedan måste vi nog äta några glassar till. För som Valdar glatt sa i morse-  nästa vecka börjar jag i skolan och då blir det andra bullar. Goda bullar, tänkte jag tillägga.

Lilla Stjärnöga

Tänk vad lyckligt lottad jag är. Storebror är i Värmland hos mormor och sommarlovar sig. I min famn ligger den yngre kopian; tre veckor i dag. I dag har hon varit mer vaken än någonsin. Har vi tur sammanfaller det med att hon sover mer på natten. Jag klurar på stickningar. Det finns ju en del att sticka.

Vissa nätter - vissa dagar

Livet med en liten ny människa är både oförutsägbart, fantastiskt, storslaget, sömnlöst, oroligt och fullproppat med lyckliga, kärlekssvallande ögonblick. Jag skulle inte byta bort det för allt i världen. Vi utflyktar oss lite lagom, längtar efter längre utflykter men inser och blir tvungna att inse att de och dem vi längtar efter får vänta.

I går kom vi äntligen ut till Söderäng och min farmor med syster som längtar sig blå efter Helmi och Valdar. Det var en fin dag. Varmt i vattnet så att Valdar kunde bada.

Nu är vi på väg igen, efter ungefär tre timmars sömn. Först en morgontur till goda vännen Taos kolonilott i Orhem och sedan vidare mot Örebro där vi möter upp mamma, sedan följer Valdar med till Likenäs för en vecka. Jag har fått lova att skicka bilder på lillasyster varenda dag. Så mycket kärlek.