Vänta ut

Lillasysters tänder för entré med samma intensitet som storebrors gjorde. Feber, gråt och bök.

Inte mycket sömn i natt, lite mer på dagen - åtminstone för henne. Ändrade planer i dag, vi fick vara hemma - men under eftermiddagen kom jag faktiskt äntligen ut själv en hel timme. Rask promenad i den dammiga våren. Precis innan jag avslutade rundan möttes jag av en fantastisk vitsippsbacke. Underbart!

Börjar så smått längta efter saker igen. Som att springa. Eller längta kanske är fel ord. Ser fram emot, det är det jag gör. Jag ser fram emot det. Jag vet inte riktigt när det blir. Det är lite som att jag smyger mig på det. Är så otroligt mån om att det skall fungera, och tror nog att jag verkligen behöver den där tiden själv.

Men nu skall vi rida ut den här tandstormen med Pärlan och hoppas att det blir en lugnare natt. Kanske skall jag lägga mig bakom henne i sängen och sova helt enkelt? Eller så tar jag fram lite tyger och planerar sömnadsprojekt.

Att börja bli klar

Det börjar faktiskt bli klart, i dag hade vi ett möte och gick igenom korrmanus. Försiktigt börjar jag se att det börjar finnas tid till annat, vi åkte förbi det stora möbelvaruhuset i Skärholmen ni vet.  Då tog vi oss en sväng förbi Stoff och stil när vi ändå var i närheten. Så nu skall här sys sommarkläder till Pärlan, och kanske mer ändå. På möbelhuset provsatt vi fåtöljen och konstaterade att Råskog måste flytta hem till oss vid tillfälle. En kombinerad bok och handarbetesvagn - det måste vi ju ha.

Annars måste jag säga att jag verkligen njuter av ljuset. Försöker komma lite på banan igen och ta lite genomtänkta beslut nu när det inte är fullt så stressigt längre. Se framåt och planera. Njuta av Valdars fantastiska vårdikt exempelvis. Den är det finaste på länge.