Från Zickermans värld

Visar inlägg med etikett fika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fika. Visa alla inlägg

onsdag, april 24, 2013

9 år

Den där lilla stjärnögda människan på den översta bilden. Han fyllde år i fredags. En hel massa år faktiskt, hela nio år. Det känns både magiskt och helt självklart, antagligen för att livet är precis så. Magiskt och självklart. Vi firade med kalas på fredagen - bland favoritpresenterna fanns hans första par Dr Martens, klarorangea, som onekligen var fina till tigerbrallorna. Vi kalaspyntade och bjöd på tårta, äppellängd och sockerkringlor.

På lördagen tog vi det lugnt och Valdar var bjuden på några klasskamraters födelsedagskalas med tema Djur, så det var en nöjd liten häst som klapprade iväg här medan vi tog den blomsterhättade Pärlan på en solskenspromenad. 

I söndags var det då slutligen dags för det efterlängtade Piratkalaset. Valdar har länge velat ha piratkalas, så det var himla roligt att få till det. Självklart var vi utklädda allihop. Även lillasyster! Det åts piratmat, fäktades och dansades. Piraterna gick på jakt efter Kapten Näsblods skatt och delade rättvist på bytet. 

De är fina i den åldern. Det var inga som helst problem att se till att alla fick lika mycket av bytet. Rättvisa är verkligen centralt alltså. Efter ytterligare lite dans var den en väldigt nöjd pirat till nioåring som vinkade hejdå till sina kalasgäster. Så vansinnigt roligt att det blev bra, och så mycket roligare det var att dona med barnkalas än vad vi trodde. Men också skönt när det är klart. 

Piratmenyn bestod av: kycklinglår, majskolvar, ananas, melonskivor, pitabröd, hummus, äpplen, marängsuiss med lakritsströssel och lakritssås samt svartvinbärssaft i stora krus. 

Lagerhaus visade sig sälja både pråliga guldtallrikar och döskallebägare. Perfekt för ett piratkalas! 

Han är så fantastiskt fin, vår Valdar. Så oerhört stolt jag är över att vara hans mamma. 






















söndag, september 02, 2012

Söndag

Vi tog en promenad, barnen och jag. Vad ovant det känns att säga så. Barnen. Ovant och förbaskat fint. Valdar vill så gärna köra vagnen, Helmi sover gott så länge allt rör sig. Vi gick kringelikrokvägar till Bandängens parlek och morsade på getterna, fåren och kaninerna. Sedan kom pappa och farmor förbi och fikade.

Nu ska vi snart börja med söndagsmiddagen. Älgstek, chèvregratinerade rödbetor, klyftpotatis och middagsgäster blir det.

Fast först ska jag klura lite mer på allt jag vill sticka till Helmi och sy till både Valdar och henne. Som att man rustar dem med ett lager omtanke på något vis.




söndag, februari 13, 2011

Kakbak och vårvinter





I fredags var det nog inte bara vi som fick tänka om lite. Ingen av oss kom i väg på möten, till jobbet eller till förskoleutflykt. Snöovädret kom till stan helt enkelt. Vi spenderade dagen med att städa, baka bröd och kakor, lägga pärlplattor, gå och simma och ta det rätt lugnt. Inte alls tokigt. Det var rätt härligt att äta fredagslunch tillsammans, och kura i soffan på morgonen med en kopp te och lite morgontv med
ovädersrapport. Tur för oss som kunde stanna hemma, tur för oss som kunde välja. Och tillfällig tur för oss som inte hade bil.

I går var vi ute och njöt i solen! Jag sprang min sex kilometersrunda men det gick rätt tungt, jag skyllde i mitt stilla sinne på att jag bara simmat sedan i tisdags - men det var nog kylan. Snabbare gick det i alla fall, och efter en riktigt snöpulsningspromenad på eftermiddagen var jag rätt mör. Men så skönt med solen - ljuset gör mig verkligen på bättre humör. Nu kanske inspirationen och orken kommer tillbaka?

Söndagar är på sätt och vis min favoritdag. Det finns en lugn jag verkligen uppskattar, när jag har vett att ta vara på det. I dag var det en sådan dag. Även om jag är trött som tusan så var det en bra dag. Frukost tillsammans, en tur till Liljeholmen och Stadsmissonen med alla utrensade kläder och ja - kakbak. För att lite grann förklara omfattningen vill jag säga att vi helt enkelt hade en paket smör i kylen som höll på att gå ut. Så det blev lite bak. Kolakakor (standardkakan här hemma) med mycket ingefära, havreflarn och farmors spröda russinkakor. Inte lika goda som farmors, men goda ändå.




Det blev en eftermiddagspromenad i solen och snön också. Men ingen löpning i dag, bara jag och gåstavarna. Det kanske ser lökigt ut, men jag vill påstå att det är rätt bra träning för armar, axlar och rygg. Stickmuskulaturen alltså.

Men viktigast i dag var ändå besöken på Stödfikat för anrika Fria Teatern i Högdalen. Teatern har fått halverat verksamhetsstöd - mer om det går att läsa på hemsidan. Nu gäller det att visa hur viktig kulturen och teatern är för oss som bor och vistas här. Kulturen behövs i den utskällda förorten.

Dagens ord är lokal förankring, möjligen också kultursyn. Kom nästa söndag du med! Det var jättetrevligt - filmvisning, tröjtryck, gott fika och möjlighet att göra egna knappar. Valdar gjorde två, med stor glädje. Nästa söndag bakar vi och bidrar med det lilla i alla fall.  Det är otroligt värdefullt att kunna handla, gå till biblioteket, tandläkaren, besöka simhallen och träna, promenera och delta i ett aktivt kulturliv där vi bor. Att det finns där när man kommer hem från förskola och arbete på andra håll i stan. 

måndag, november 30, 2009

Varning

I all hast. I juletid, ett tips...
Valnötsbröd från Gateau, fikon/valnötstårta och Manchego från Fröken Nilsson. Till detta en kopp Saffran/Chili-te från Bönor och blad eller kanske ett glas portvin?

Valnötsbrödet är också gudomligt gott med gruyère och tomatmarmelad. Jag bara säger det.
Nu när jag har börjat läsa Bodil Malmsten kan jag inte sluta.

Men vad jag däremot inte verkar kunna börja med är det där som jag nämnde i går, vad heter det. Jo, stickning. Jag vet inte vad som har hänt. Det har tagit stopp. Kan vara mitt allmäntillstånd. Det finns inte mycket ork just nu. Vill mest av allt spendera dagarna uppkrupen i soffan med en filt, en bok och te. Intravenöst. Möjligen med avbrott för ovan nämnda måltid, eller dylik. Jag behöver energi, inspiration och vila. Längtar efter att börja träna igen också. Men det är väl så - när man har som minst tid behöver man det som bäst.

Tyvärr hjälper det inte att formulera det. Det kommer varken tid eller energi. Bah.