Sommar och sorg

Midsommar i år var inte som någon midsommar tidigare. Jag blev rejält sjuk med så hög feber att jag har minnesluckor. Helgen avslutades med att min kära, kära farmor gick bort. Det var inte oväntat men det är oerhört sorgligt. Hon, farfar och farmors syskon har betytt väldigt mycket för mig under hela uppväxten och nu är det bara ett syskon kvar. Farmors lillasyster. På söndagen under midsommarveckan vid halv ett på eftermiddagen somnade farmor in lugnt och stilla.

Jag satt hos henne där på St Göran under kvällen. I över två timmar satt jag där och försökte förstå att hon var borta. Att jag aldrig mer får smeka henne över kinden, höra henne skratta eller sjunga. Aldrig mer få ett brev eller ett vykort med hennes snirkliga handstil, se henne komma ned för grusgången på Söderäng för att göra oss sällskap vid bryggan. Det enda som tröstar mig är att hon faktiskt inte orkade mer. Att hon inte ville mer, att hon får vila nu. Farmor skulle ha fyllt 91 år i augusti. Jag är tacksam bortom ord för att jag fick ha henne så här länge. Hoppas att hon är tillsammans med farfar nu. Farfar och alla hennes syskon. Det önskar jag mest av allt. 

Det var så märkligt att sitta så nära den där kroppen som är så välbekant utan att hon var där. Händerna som spelat tärning, tröstat, bakat världens godaste russinkakor och småbröd, rensat fisk, flätat mitt hår, klappat takten. Det är nog få människor jag har så många kroppsminnen av. Nära farmor i båten påväg till Ängskär eller på utflykt. I nattlinne vid läggdags på Blidö eller i lägenheten i Abrahamsberg. Med stavarna på promenad på Blidö. På skidorna i mellandagarna där ute på Söderäng. I en stor kram, bredvid mig vid bordet när vi pratade, pratade och pratade. 

Jag är så tacksam för alla eftermiddagar jag gick förbi hemma hos henne efter arbetsdagen på Skogsbo. Det var ju faktiskt på vägen till tunnelbanan när jag gick. Nu är jag trots att jag fortfarande knappt kan tro att hon är borta tacksam för att hon får vila. 

Nu spenderar vi ett par veckor på Blidö innan flyttbestyren på allvar sätter igång. Med utflykter - bland annat till Pythagoras i Norrtälje. Missa för allt i världen inte det. Lite loppisbesök med god utdelning. En del lagande och donande. 

Promenader, läsning, framtidsplanering, jobbplanering och arbete med nya boken som kommer i vår. Den första oktober skall slutmanus in och snart, snart kan jag berätta lite mer. 

Ha en fin vecka och välkommen juli! 

En försommarhelg

Egentligen är det skandal. Jag har inte hunnit sticka en maska på hela helgen. Varken tid eller fokus. Framförallt kanske ork. Märkligt egentligen. Man borde ju göra mer av det man mår bra av.

Det är det synnerligen dags för nu.

Men jag har gjort andra bra saker. Smörgåstårta med goda vänner. Solsken, familjen, vänner och i dag var vi hos farmor. Pappa, V och jag.

Finaste, käraste farmor. Hur jag saknar dig varje dag.

Nu orkade hon inte vara uppe hela besöket ut. Vi drack kaffe och V fick berätta om flytten till Visby. Om hur han ser fram emot det, att bo i radhuset, att ha fotbollsplanen bakom huset.

Det väntar en späckad vecka, minst sagt.  Kanske borde jag sticka några maskor ändå.

Söndag med lite sol

Vilken helg! I fredags höll jag workshop på Syfestivalen i Älvsjö för Nystas räkning. Dagen var riktigt trevlig och försvann i ett nafs! Vi stickade fiskbensmönster, spets av olika slag, falsk patent och mer ändå.  

Själv köpte jag garn och mönster från Solkustens spinnverkstad för att sticka den här finfina koftan. Nu väntar jag bara på mönster-pdfen så att jag kan sätta igång. 

I lördags hade jag äntligen tid att prova lite yinyoga igen. Boken fick jag i julklapp av några fina vänner och det känns som ett riktigt bra sätt för mig att närma mig yoga. Lugnt, inkluderande, pedagogiskt och grundligt förklarade positioner. Vi kan nog bli vänner, yinyogan och jag. 

Sedan blev det en tur till till Syfestivalen. En fin eftermiddag där vi hann träffa både gamla vänner och nya - som Linnea på Viffla (det är Linnea som har gjort två av mina och alla andras önskekoftor just nu - Siri och Clara) 

Just nu stickar jag på en Inspira Cowl (sist i världen?) i restgarner. Rätt kul att sticka, färgerna och garnerna verkar trivas ihop - men svårt att veta om det blir en favorit eller en present till någon annan.

I dag har jag träffat släkten förmiddagen. Lyxigt! Sedan hämtade pappa upp mig så fick vi några timmar själva hos farmor.  Titta på gamla foton, kramas, sjunga och dricka kaffe. 

Finaste, käraste farmor. Jag har svårt att sätta ord på hur viktig hon är. Efter några timmar anslöt barnen och Björn till köksbordet där på äldreboendet i Blackeberg och Helmi fick äta kanelbulle från konditori Finess, klättra i fåtölj och leka tittut med farmor. En fin söndag som avslutades med att jag hämtade hem ett underbart hantverksbyte. Men det får bli ett alldeles eget blogginlägg. 

Jag kan bara säga att jag är uppspelt. 

På bilden längst ned är det min pappa och hans kusin som leker på Söderäng. Sent 50-tal skulle jag tro. 

Lite tidningstips:

Frankie

Flow

och just det. Den här klänningen alltså, Hawthorne. Kan det bli 2014års klänning? 

Äntligen

Äntligen är vi på Söderäng. Allt är som det ska. 

Söndag

Vi tog en promenad, barnen och jag. Vad ovant det känns att säga så. Barnen. Ovant och förbaskat fint. Valdar vill så gärna köra vagnen, Helmi sover gott så länge allt rör sig. Vi gick kringelikrokvägar till Bandängens parlek och morsade på getterna, fåren och kaninerna. Sedan kom pappa och farmor förbi och fikade.

Nu ska vi snart börja med söndagsmiddagen. Älgstek, chèvregratinerade rödbetor, klyftpotatis och middagsgäster blir det.

Fast först ska jag klura lite mer på allt jag vill sticka till Helmi och sy till både Valdar och henne. Som att man rustar dem med ett lager omtanke på något vis.

Vissa nätter - vissa dagar

Livet med en liten ny människa är både oförutsägbart, fantastiskt, storslaget, sömnlöst, oroligt och fullproppat med lyckliga, kärlekssvallande ögonblick. Jag skulle inte byta bort det för allt i världen. Vi utflyktar oss lite lagom, längtar efter längre utflykter men inser och blir tvungna att inse att de och dem vi längtar efter får vänta.

I går kom vi äntligen ut till Söderäng och min farmor med syster som längtar sig blå efter Helmi och Valdar. Det var en fin dag. Varmt i vattnet så att Valdar kunde bada.

Nu är vi på väg igen, efter ungefär tre timmars sömn. Först en morgontur till goda vännen Taos kolonilott i Orhem och sedan vidare mot Örebro där vi möter upp mamma, sedan följer Valdar med till Likenäs för en vecka. Jag har fått lova att skicka bilder på lillasyster varenda dag. Så mycket kärlek.

Är det slut nu?

På sommaren alltså. Det känns onekligen så, när vi klev av tunnelbanan tidigare i dag var belysningen tänd och klockan var inte mer än halv sex. Daggen ligger kvar i gräset länge om dagarna nu, luften är mättad av blomdofter -i bästa fall. På vägen ned till Skogsbo försöker jag gissa vilka dofter som avlöser varandra. Jag är nog mycket för dofter, och nu börjar det dofta mot höst. Valdars hår luftar fortfarande solvarm skog när jag säger godnatt. Men varifrån kommer allt det här vemodet..?

5 augusti 2010

29 december 2009

För en vecka sedan kändes det ju fortfarande som sommar. Jag inledde dagen med ett morgondopp och sedan två hinkar regnvatten och en skopa i bastun - utan värme på och avslutningsvis en stund på bryggan med den här utsikten. 
De stunderna skall jag ha med mig nu i höst och längre fram ändå. Långa frukostar tillsammans och oceaner av tid. Tid att prata, skratta, diska, bada, läsa. Så okomplicerat och vansinnigt romantiskt, inte kul i längden kanske (Vem försöker jag lura, jag skulle gärna - nu börjar frukten mogna och vill koka in allt!)

Egentligen är det ju inte svårare än att varje tid har sin tjusning och hösten är ju en vansinnigt bra avslutning på sommaren och övergång till vintern. Onekligen. Och strategin kanske snarast skall ligga i att vårda minnena ömt, se till att skapa fler och faktiskt fortsätta att ha en meningsfull vardag. Man behöver inte bara överleva under vardagarna och vänta med att leva till semestern. Det blir bara ett annat liv.

Blidö ligger ju för all del kvar också. Det blir en tur om bara några veckor tror jag - det var de där päronen.

Eftertanke är det för all del inte heller fel på, men det är väl lite chockartat alltihop bara.

Tiden som rinner iväg och jag i den. Nu är det ett år sedan vi gifte oss, tio år sedan vi träffades. Lilla V börjar i sexårsgruppen på förskolan och nästa år vid den här tiden är det bara dagar kvar till skolstart. Hisnande.

Sommaren har i alla fall varit underbar och med ett klart navalt tema. Vi har badat sött och salt - varmt och kallt, seglat, åkt olika sorters båt väldigt olika långt. Seglat med Helmi till Rödlöga från Blidö och hem igen. En underbar tur trots busvädret. Vi har haft en härlig dag i Tiveden med skog, vandring och bad, kalas i Bohuslän, mer hav och tid för varandra och för vänner. Precis som det skall vara.

En heldag på Hasseludden Yasuragi har jag också hunnit med. Vilken underbar plats!

Helmis storslagna storsegel

En hel del handarbete har det också blivit. Stickning  - bara Lady Eleonore, jag har skött mig fint, matlagning, sömnad, handqulitning och små roliga sashikoprojekt. Som lavendelpåsar med Eva i Näshulta. Det var det där med dofter! Vilken lyx att få sitta utanför Vidåsen och bara dofta på sommaren!

Så nu skall jag se fram emot höstens dofter - äpplen, äppelkaka, grytor, te, mer kaffe, kardemumma, nybakat, regn, solvarm skog och mossa, löv, whisky, fuktig ull och flera. Vilka är dina höstdofter? Jag ser fram emot en hösteftermiddag i solen med kaffetermosen och stickningen i knäet. Snart skall jag till och med längta efter den, men tills dess skall jag njuta av det som är kvar av sommaren.

Det finns mycket att vara tacksam över! Att få ha alla dessa platser att besöka, att ha en tillflyktsort, att få sitta ned en stund med farmor varje dag under flera veckor och få höra om hur det var på Söderäng när hon var barn.

Den kopplingen bakåt känns plötsligt helt central. Det är det där pärlbandet bakåt och framåt, upp och ned. Sjöbloms dass, Helmi, Söderäng, Öregrund och Ungern. Allt i ett. Jag vill börja gräva!

Farmor fyllde 86 år den tolfte augusti.
Det finns mycket att vara tacksam över!