En dag till

Sällsynt trög förkylning detta. Lite nytta fick jag ändå gjort. Ett stickprojekt väntar på rätt avslutning, ännu ett är påbörjat. I dag gjorde jag den godaste lunchen på länge. Det känns lite som Brasses födelsedagstårta i Fem myror om ni minns? Allt det godaste i ett liksom, fast betydligt mer lyckat om du frågar mig. Shakshuka från Green Kitchen Stories (utmärkt) - jag är galet nyfiken på den nya "Green Kitchen Travels" (gärna i julklapp). En kryddig tomatsås är basen, jag lade till fint strimlad savoykål. Sedan pocheras ägg i tomatsåsen - tills äggvitan stannat. Snabbt och oerhört gott.

Du hittar receptet här på WWFs hemsida tillsammans med flera andra i en Vegetarisk veckomeny som Green Kitchen Stories satte ihop med anledning av Earth Hour i april.

En annan variant på deras Shakshuka med hummus som måste testas alldeles omgående finns här hos design*sponge.

Nära

När vi bodde här sist, för tretton år sedan, uppskattade jag verkligen närheten till allt nästa lika mycket som omgivningarna. Det här med att kunna gå hem och äta lunch och sedan bege sig ut igen. Det enkla i att kunna bjuda över vänner på vardagsmiddag, allt sådant där som faktiskt är enklare om man bor på en mindre ort. Eller centralt i Stockholm. Men det gjorde vi inte. Och när vi gjorde det hade vi ändå inte jobbet helt nära. 

Här är det en annan närhet. Det tar knappt tio minuter att cykla till jobbet - med den fina innegården nedanför här - och kanske 20 att cykla hem. Den är nämligen en uppförsbacke av guds nåde om man så säger.. 

Närheten till havet pratar jag ju om oavbrutet. I går kväll sprang jag bort till Galgberget, en bit utmed Kärleksstigen innan det helt enkelt blev för mörkt och jag fick söka mig ut till Snäckgärdsvägen och strandpromenaden istället. I förmiddags gick jag samma väg med Radioföljetongen i lurarna. Har ni hört en? Kvinna i svart? Jag har 4 avsnitt kvar innan jag är i kapp med sändningarna. Vansinnigt spännande och rätt läskigt. 

I kväll, den 20 september, har vi klippt gräset för första gången. Och gjort höstens första kantarellpasta - vilket mycket väl kan vara en av de godaste pastarätterna vi vet här hemma. Recept längst ned.

Ha en fin helg. Jag jobbar på Yllet Inredning i morgon - som nu också finns på instagram under @ylletinredning - jag lägger ut lite nyheter i butiken, men också annat. 

Vi skall njuta i sensommaren här på ön. Fortfarande sommarvarmt. Kanske blir det ett dopp?

Kantarellpasta till 4 hungriga personer

300 g förvällda gula kantareller - hackas grovt

1/2 gul lök - hackas fint

en klick smör

en burk mascarpone (eller ett veg. alternativ)

1 msk whisky

örtsalt

svartpeppar

ca 400 g färsk pasta

Om man vill - 

chiliflingor

soltorkade tomater - strimlas fint

Fräs upp löken och kantarellerna, tillsätt soltorkade tomter och låt det fräsa tills allt fått färg. Koka pastan. Häll i whiskyn och vänd i färskosten i kantarellfräset, salta och peppra lite och när pastan är kokt och avrunnen vänder du i den med. 

Servera med ruccola och chiliflingor till den som gillar det. 

Dagar med alla ingredienser

Även om timmarna, dagarna och veckorna går är det inga transportsträckor. Det var ett fint boksläpp på Svensk Hemslöjd, vi hade ett himla fint höstlov i Djurmo hos familjen. Äntligen fick jag andra promenader att gå, sällskap under löpturerna och möjlighet att övningsköra. Tänk att jag tror att jag kommer att ta det där kortet. Och inte nog med det, jag tycker att det är rätt roligt att köra bil. Även om det är svårt. 

Dagarna med Helmi är härliga och utmattande på det där sättet som bara dagarna med små barn är. Massor av vilja, nyfikenhet, envishet, glädje, kramar, pussar, skratt och så där hårda små nypor en liten en har som inte riktigt har lärt sig ännu. Storebrors tålamod är inte oändligt, som tur är - men stort. Väldigt stort. Jag blir fortfarande så rörd att jag stannar upp över hur fina de är tillsammans våra barn. Våra barn. 

Höst är tid för så mycket. För frukt och grönsaker, för soppor, pajer och rykande varmt bröd. För lyktfest på skolan där barnen har gjort de mest fantastiska lyktor, sjunger sånger och lyser upp i mörkret. Efteråt äter vi släta vetebullar som alla barn haft med sig. Bullar och saft. Jag tänker att vi skall fortsätta med det alldeles oavsett skola och årskurser. Lyktfest är precis vad jag behöver i mörkaste november. Nypande kallt, ljus, sång, bullar och något varmt att dricka. 

Den här hösten är det kanske mer än någonsin så att framtiden verkligen ligger där framför oss. Att det kan ske stora förändringar det närmaste halvåret. Björns avhandling är äntligen klar, snart är den på väg till tryckeriet och före jul är det disputation. Det blir en annorlunda jul i år, av flera olika anledningar. 

Själv vänder och vrider jag på idéer. Saker som skall göras och som kan göras. Glad över att det går att göra saker, glad över att jag vågar, glad över att det förhoppningsvis kommer att gå alldeles utmärkt - men också skvätträdd för att det är ny mark. Nya stigar och nya möjligheter. Kan du tänka dig vad spännande? 

Framtiden som vi förberett oss för och arbetat oss fram emot är snart här. Jag hoppas så att vi står rustade, jag hoppas att allt kommer att gå bra. Allt skall bli bra. 

Vardag

En helt ny slags vardag. Det kommer ta tid att hitta rutiner, och min utmaning blir att låta det ta tid. V är tillbaka i skolan, B på jobbet och jag och H är hemma. Man får vara glad för det lilla. Som att lyckas äta frukost, att göra iordning måltider som jag kan äta med lilla H på armen. Kanske hinner jag sticka några varv i dag också, för snart kommer det några barn till som är så efterlängtade. Kanske petar jag ner lilla H i sjalen och går en sväng. Vi får se.

Lediga dagar

Så outsägligt skönt med några lediga dagar. Även om vi inte lyckades ta oss från stan så är det faktiskt möjligt att bara gå och skrota. Vi gör ialla fall vårt bästa.  I går var jag på loppis i Årsta med gamla skolkamrater, jag fyndande bland annat en del tyger - och då blir jag ju tvungen att gå igenom en del av tygförrådet när jag kommer hem. Se vilka kompisar de nya tygerna kan tänkas ha.. Här följer några minnesbilder. Det skall sys lite av varje. Kuddöverdrag, sommarbyxor till V, en del små små plagg till den vi väntar på, tygpåsar att stoppa lite av vart i, kantning på lektäcke, ny inredning i bebiskorg och kanske något mer.

I dag spenderade vi förmiddagen med att sortera undan kläder. Höstkoftor och vinterjackor. Jag har insett att det är mammakläder som gäller framöver nu, så en del kläder får vänta till senare i sommar eller i höst. Hej på en stund så att säga. Detta resulterade i mer plats i garderoberna, och två fyllda vacuumpåsar under sängen. Skönt. Sedan tog vi en strömmingslunch vid Slussen och Djurgårdsfärjan över till Djurgården och Skansen. Vilken fantastisk vårdag det var! Vi besökte Lill-Skansen för första gången sedan ombygnationen, jag är riktigt imponerad och målgruppen verkade nöjd. Grisar och killingar alltså, det är ju ett vinnande koncept. Det fanns en riktigt stilig portal in till härligheten att undersöka också! Helt klart värt ett besök för nyfikna i alla åldrar.

Sedan har vi avslutat dagen med stor sallad, soppa och mammas goda små ostbröd. Nu skall jag sticka det sista (famous last words?) på min pinwheel blanket så att jag kan montera den och fortsätta med nästa projekt. Men jösses vad Visjö är ljuvligt att sticka i. Ha en trevlig Valborg - och den som har tips på spädbarns eller 8åringsmönster för sommarkläder i tunn bomull; skrik gärna till.

April april

Tänk att vi har en alldeles egen åttaåring här hemma nu. En fantastisk, fin, omtänksam, nyfiken, envis, fnittrig, kittlig, kärleksfull, fantasifull, musikalisk legobyggande spritt språngande skogstokig en - en alldeles egen. 

Vi firade hans födelsedag här på morgonen och med köpetårta och Ragnhild på kvällen. I lördags hade vi släkt och kamratkalas här hemma, i två sittningar - för det är ju inte så stort här runt bordet. Det längtar jag efter! Ett hem där man kan duka för tjugo om man vill och behöver. 

Det åts tårta, småkakor, dim sum och senare på kvällen hämtade vi mat och åt tillsammans. Tack alla som kom och firade V!

Nyklippt och tårtsugen

Söndagsfrukost - scones, marmelader, ananas (och tårta såklart)

Ewokerna var tvungna att ta en promenad på melonplaneten, tyckte jag.

I dag träffade jag Jennie för att prata broderikurs i höst! Vi började med att äta fantastiskt god lunch på Beijing8 på Kocksgatan. Jag hittade dit tidigare i våras tack vare Karin. I dag åt jag både vegetariska dumplings, och laxdumplings med five spice, edamamebönor och glasnudelsallad.

Sedan var det dags för oss att planera höstens kurs i Berättande broderi. Jag tog lite inspirationsbilder; visst blir man sugen? Håll utkik i september på ett ungefär. Då finns det möjlighet att brodera med Jennie. 

Vi hann med ett besök på Manos hos Karin Eriksson också och Mr Sailor fick följa med hem. Han är ett resultat av ett tidigare samarbete mellan Karin och Camilla Engman. Snart är det dags för lanseringen av nästa samarbete. Jag längtar!

Nu har nedräkningen verkligen börjat. Det är faktiskt bara 18 arbetsdagar kvar. Knäppt men sant. Jag skall sticka lite och kontemplera över detta faktum tror jag. Ha en fin vecka!

Unbelievably hot

It is like walking into a wall of heat, getting outside these days. But I am a polarbear you see. I love sunny days, if there is a shady spot for me. Or a wind at least. But I can´t handle this kind of numbing heat. Despite the heat and me being super-tired it has been a great couple of days! I worked until four this saturday, and then I met up with B and left for Jonas in Eskilstuna. First we had some dinner - or tried to in the heat. Earlier that day I passed by the Beirut Deli in Östermalmshallarna and bought some Mhamara (paprikarelish with walnuts and pomegranate), Fatayes (pirouges containing fetacheese and spinache), hoummos, Bulgursalad and Jonas served some great wine, grilled halloumicheese and icecream. Needless to say, that was a great meal. Later we went to listen to Sofia Karlsson by Rademachersmedjorna. Great concert, as usual - although I find it quite petty to sell tickets to a prize of 250 sek and don´t offer seats to more than a third of the audience. It would have been OK if 1) there had been a note anywhere, describing the seating situation 2) if I had not been standing behind the counter for six hours 3) If we had not been so darn polite and had gone fetching your average park bench as some of the senior citizens did. Well, the concert was great and the location beautiful, much resembling an traditional swedish "people´s park" - Folk park. In short - we did not get seats.

Afterwards we gave J a lift home and went to Näshulta and Vidåsen. As always it was great meeting Eva and Nicke. We spent the major part of yesterday by lake Näshulta, swimming and by Vidåsen. Later we went home and today I was back at work.

I have been knitting at my Lady Eleanor entrelac stole lately - but this is a far to big and warm a knit to knit daytime. I have also sewn a - according to me - fully functional and useful skirt inspired by angry chicken´s 5-minute skirt. I used this wounderful nigerian wax batik and no F.O.E. but a zip. Get some picture up later.

And, I have been reading. First "Kite Runner" and "Thousand splendid suns" by Khaled Hosseini, then "Bitterfittan" by Maria Sveland. Great books all three of them. Coming up is "Världens mått" by Daniel Kehlmann and "The Inheritance of Loss" by Kiran Desai. I am so looking forward to reading them! Reading is a great way of spending exhausted summer eves.
Any suggestions of summerreads? I will need a new one by thursday or so.

And! I almost forgot! Nicke made us a great summer´s lunch after bathing the first time yesterday: a great potatosalad - roughly based on this recipe by Ernst (quite famous interior decorator in Sweden) and a GREAT beansalad - roughly based on this:

1 can of large white beans
1 can of black beans
1 can of kidney beans
finely-chopped leek
sliced pickled garlic
chopped tomatoes
salad - any kind fresh!
curry (powder)
raisins
olive oil (a "light" one)
salt

Blend and rest for five minutes - enjoy!

Now, it is time to rest. We are actually not that happy tonight. Bs father and his family had to put down their 8 years old Leonbergerdog earlier today. I met him - Folke - the first time long before his new family did and have always loved him. Leonbergerdogs are particulary bred to look like lions - not to live, so they are often sick and Folke was.. We will miss him. Mother told Valdar this evening, that he would not meet Folke ever again and Valdar said "I will not pat Folke ever again, grandad will be sad".

That kind of sums it all up. Rest in peace Folke.