Oktober

Det är något med veckorna i oktober. De bara rasslar iväg! Visst är det annorlunda när vardagen framförallt är med ett litet barn, men ändå. Projekt inleds, avslutas, omvärderas och genomförs. Vi går, går och går. Går runt mellan förorterna, njuter av de soliga dagarna- eller av att vi har regnkläder och inte behöver gå hem bara för att de regnar. Vi hämtar Valdar och traskar hem tillsammans. Det är slutspurt för Björn och ja, när det är över är det väl egentligen en början och inte ett avslut. 

Jag har tagit upp löpningen igen. Det går inte snabbt, men ungefär tre turer i veckan blir det och med två kära vänner har vi skapat en ny tradition - att åka till Hellasgården och springa en tur, äta middag utomhus i höstmörkret och sedan avsluta med bastu och bad. Bättre fredagstradition får man leta efter och det känns som ett fantastiskt sätt att möta höstmörkret.

Boken kom ut i bokhandeln i måndags och på lördag blir det boksläppskalas! Kom då om du vill träffa oss, se boken och fira lite! Kl 14-16 på Norrlandsgatan 20, Svensk Hemslöjd här i Stockholm. 

Ha en fortsatt fin vecka!

Varmt & stickat

Det är nästan svårt att sätta ord på det, men nu är den faktiskt här. Vår bok! Med text och mönster av Eva Trotzig och mig - samt fina bilder av Malin Nuhma. Det är en märklig och fantastisk känsla att hålla den i händerna, det kommer nog ta mig ett tag att vänja mig vid det. Så just nu går jag och klappar lite på den med jämna mellanrum. Den ges ut av Semic förlag och släpps officiellt i oktober. Håll ett öga här i bloggen för information om boksläppskalas, men håll den 19 oktober! 

Jag hoppas mest av allt att vi kan inspirera till att lära sig mer om svensk ull, materiallust och kännedom överhuvudtaget. Att ta makten över sin stickning, sitt konsumerande av textilier och göra själv om man vill. Förändra, anpassa och använda, om man vill. Det hoppas jag. 

Det finns en del finfina sommarbilder som ligger till sig, snart blir det bildbonanza. Men tills dess. Tänk att den är här - vår bok. Och redan nu går den att bevaka på Adlibris och Bokus. Så att du inte missar den liksom... 

Hopp om livet

Nu tror jag baske mig att det går åt rätt håll. Vi har varit feberfria några dagar, det är en månad sedan operationen och just nu längtar jag mest av allt efter att komma igång med löpningen igen. Men nu skall vi ta det försiktigt, dag för dag. Allt skall läka och krafterna återhämtas. Hostan skall försvinna och ja- det skall väl ta lite tid helt enkelt.

Jag övar mitt tålamod. Igen. Inte min bästa gren.

Jag har kunna ta upp stickningen igen. Och sytt en sommarklänning till några vänners lilla dotter. Hoppas att den passar, det får nog bli ett sömnadssinlägg här vad det lider.

Oj vad jag trivs med livet med två barn. Det är liksom dubbelt så bra. Valdar är en fantastiskt fin storebror, och en himla fin person. Det är ett privilegium att få följa honom dag för dag och se honom bli mer och mer Valdar. Just nu virkar han mest. Handdockor, vantar och nu en mössa.

Det är så roligt att se hur mycket han att tycker om att handarbeta, teckna, dansa. Nu på onsdag är det avslutning, sedan väntar ett välbehövligt sommarlov. Till hösten flyttar klassen in i skolans huvudbyggnad. De börjar i trean.

Under helgen som gått har jag efter bästa förmåga brottats med korrmanus. Nu är det inne, och sånär som på en bildtext jag behöver få kvittering på väntar jag nu på en allra sista version innan det hela går i tryck. Blir man någonsin nöjd? Jag är stolt, pirrig, nervös och allt samtidigt. Men det är helt klart häftigt att se helheten.

En av de första kvällarna jag inte var helt utslagen gick vi ut i den ljumma kvällen. Handlade sparris, lax och färskpotatis. Helmi och jag applåderade basketspel. Det var välbehövliga andetag.

Vissa saker behöver firas med tårta. En tårta med årets första svenska jordgubbar, med syrlig lemon curd, vaniljsöt blåbärssylt och knastersyrlig passionsfrukt. Som att man börjar känna sig frisk. Det är en bra sak att fira. Vi tog en långpromenad genom Hagaparken med vänner och konstaterade att vi måste till Slottsgrunden och Teater i Haga för att se Dunderklumpen. 

Ibland kan jag stanna upp och undra om det verkligen är sant. Att det här är min familj! Som när jag stod och kikade på dem, mina käraste, från vardagsrummet. Kära röster, skratt som bubblar från magen och ja - de där ljuden som bara uttrycker närhet, trygghet och tillit. Oerhört tacksam för det. 

I går bar det av till Brunnsviken och det som var min största upptäckt när jag arbetade som guide i Haga. Annika Malmstens Kafé Sjöstugan. Beskrivs bäst med bilder. Glöm inte badkläderna, missa inte bullarna. Ät helst både mat och fika. Gå dit på konsert. Missa det inte. 

Maj var ju en tung månad för oss. Så ofantligt skönt att få vara hemma tillsammans en söndag när alla är friskare och gladare. Hopp om livet. 

Overkligt och fantastiskt!

Nu ligger den faktiskt uppe för bevakning i nätbokhandlarna. Evas, Malins och min bok. Overkligt och fint känns det. I oktober kan den som vill sticka våra beskrivningar, tänk att det är på riktigt!

Här kan man läsa lite mer på förlagets hemsida!

Vardagarna

Jo. Det är förunderligt livet. Märkligt, tungrott, ledsamt, frustrerande, fullt av skratt och märkliga situationer man inte förstår hur man hamnade i. Ändå är det här och nu som är det allra bästa.

Storebror ville se om man verkligen kunde göra sushirullar hemma. Om det verkligen gick. Det gjorde det, riktigt bra till och med. Kokade man purjon helt kort i vatten, soja och risvinäger var den mild och god att lägga i rullarna.

Vi tog fram teakbrickan och hade kvällspicnic på fina mattan. I dag hade jag möte med min författarkollega och vår redaktör på förlaget. Nästa steg är att korrläsa manus som är satt; med bilder och allt. Men först lite kompletteringar.

Jag stickar på en gudomligt fin rätstickad kofta ur vår kommande bok. Till Pärlan. Rätsickad i Visjö med pastelliga knappar skall det bli. Hon älskar knappar, precis som storebror. Gott gry.

I dag fick hon sin första tand, till slut. Det har varit lite utav en kamp. Tand nummer två är på god väg.

Ta hand om varandra. Det är så mycket man inte vet. Det är en bra, eller i alla fall nödvändig tanke ibland. Att förstå att man inte vet allt. Att den tanken kan göra att man kanske tänker ett par varv till, på vad man har, vad man vill, vad som är viktigt för en och vad det är värt.

Det är inte så tokigt alla gånger.

Nu vill jag ha vår. Vår, ork, tid och en solvarm bänk mot ryggen. En rosenhätta till Pärlan och en fnittervarm Valdar tätt intill. Mest av allt tid.

Livstecken

Vet ni. I dag luktade det vår! Alltså, inte bara lera och lite sådär solvarm upptinad hundbajs utan något mer. Den där lite vårtorra förhoppningen som det är svårt att sätta ord på, än mindre fingret. Även om jag verkligen inte är den som klagar över vinterväder är det verkligen dags för vår nu. Nu. Kallt går bra, så länge solen skiner.

Annars är det minst sagt hektiska tider här i Vita tornet. Bokprojektet går in i en ny fas alldeles snart. Eva och jag bollar texter mellan oss, manuset skall in till redaktören på onsdag. Vi gjorde den sista huvudsakliga fotograferingen i söndags hos vår eminenta fotograf Malin Nuhma. Det blir säkert lite kompletteringar, men ändå! Jag har stickat de sista plaggen, fäst de sista trådarna. Allt sådant där.

Jag har också suttit uppe och jobbat till 4 på morgonen lite för många nätter - så även i natt. Men vad gör man när arbetsro och lust finns att få först efter midnatt? Tänker att det snart blir färre av sådana nätter och fler lugnare. Det blir bra.

Här är i alla fall lite bilder från de senaste veckorna. Helgpromenad på Brunnsvikens is, stickning, flytande näring i form av frysta bär och mandelmjölk. Smygtitt från fotograferingen, detalj från en av Evas fina Hønsestrikvästar, vantskisser från förr som kom fram här när jag letade efter annat, de bedårande röda skorna som står och nästan fnissar här i bokhyllan i väntan på att Helmi skall lära sig gå. Det är Kavatskor ur ett restlager som bästa Fröken Gul i Huddinge sålde till mig.

 Allra käraste barnen som håller mig på gott humör och ser till att man aldrig glömmer vad som allra viktigast.

Ha en fin vecka!

Lite ljusare

I dag har jag bakat. Vädret inbjöd inte precis till någon långpromenad, både jag och Pärlan är halvförkylda och ja - på söndag får vi lite speciellt fikabesök så det är läge att baka lite. Sockerkringlor, chokladsnittar och kardemummakakor. Premiär för kringelbak här!

Sedan kom ett paket jag har längtat efter, även om det verkligen gick i en rasande fart när jag väl beställt. Ta en titt på Anïves hemsida. Fina, välgjorda och ekologiska barnkläder. Som det skall vara.

Annars? Mer vardag. En vardag som börjar ljusna lite. Köpte hem vårblommor och körsbärsris. Björns avhandling är inne till första granskning, och det är som att det lite granna går att andas här hemma. Så vi skall passa på att städa och jag stickar på. Försöker koppla på inspirationen och kreativiteten när det finns andra händer som kan hålla i Pärlan. Det är inte alltid lätt, men oerhört lärorikt och nu har vi fått se hur omslaget skall se ut. Och vad boken skall heta. 

Det är så roligt att se hur boken växer fram! Jag är så glad och tacksam för att jag får vara med och göra det här. Självklart börjar man fundera på vad som skulle kunna komma ur det här projektet, vad händer sedan? Men just nu är Nu alldeles lagom mycket att koncentrera sig på. Jag skall försöka skynda på mitt tillfrisknande och få lite mer gjort. En sak i taget bara, så skall det bli bra.