Vardagarna

Jo. Det är förunderligt livet. Märkligt, tungrott, ledsamt, frustrerande, fullt av skratt och märkliga situationer man inte förstår hur man hamnade i. Ändå är det här och nu som är det allra bästa.

Storebror ville se om man verkligen kunde göra sushirullar hemma. Om det verkligen gick. Det gjorde det, riktigt bra till och med. Kokade man purjon helt kort i vatten, soja och risvinäger var den mild och god att lägga i rullarna.

Vi tog fram teakbrickan och hade kvällspicnic på fina mattan. I dag hade jag möte med min författarkollega och vår redaktör på förlaget. Nästa steg är att korrläsa manus som är satt; med bilder och allt. Men först lite kompletteringar.

Jag stickar på en gudomligt fin rätstickad kofta ur vår kommande bok. Till Pärlan. Rätsickad i Visjö med pastelliga knappar skall det bli. Hon älskar knappar, precis som storebror. Gott gry.

I dag fick hon sin första tand, till slut. Det har varit lite utav en kamp. Tand nummer två är på god väg.

Ta hand om varandra. Det är så mycket man inte vet. Det är en bra, eller i alla fall nödvändig tanke ibland. Att förstå att man inte vet allt. Att den tanken kan göra att man kanske tänker ett par varv till, på vad man har, vad man vill, vad som är viktigt för en och vad det är värt.

Det är inte så tokigt alla gånger.

Nu vill jag ha vår. Vår, ork, tid och en solvarm bänk mot ryggen. En rosenhätta till Pärlan och en fnittervarm Valdar tätt intill. Mest av allt tid.