Hoppsan Kerstin. Nu har det hänt en massa saker som jag inte alls har hunnit skriva om. Jag får återkomma. Mest av allt beror det på att jag hamnade på sjukhus och fick ligga kvar med en sådan där elak blindtarm som fick för sig att göra ont, brista, kräva operation och nu tålamod av mig. För nu skall det vilas. Jag orkar baske mig ingenting. Gudarna skall veta att jag verkligen försöker att inte bli tokig.
Men det är faktiskt inte så jäkla lätt att vara bukopererad och inte få bära (knappt Pärlan) samtidigt som jo - det är ju bra att röra sig, men nja - inte för mycket. Ja, ni hajar. Så sitter man där och stickar ett par varv och är plötsligt kallsvettig och lätt febrig. Fast det blir ju bättre. I dag satt jag texempelvis på en bänk i skuggan och stickade i en stund medan finaste Pärlan sov i vagnen.
Och göra en
efterlysning måste jag ju. För det finns en risk att Garnet Inte Räcker. Otroligt men sant.
Nu skall jag äta lite vattenmelon - för det har min mamma lärt mig att man skall göra när det är varmt - och vila. För i kväll skall jag ta med mig en stor förpackning näsdukar och dra till Fanfaren i Farsta. Det vankas nämligen dansuppvisning. Valdar skall uppträda med båda sina dansgrupper. Jag är den stoltaste mamman, såklart. Dansuppvisning. Jag smäller av av stolthet.
En annan dag skall jag visa allt fint jag har sytt! Ha en fin fredag.
Inlägg
