Hängmatteglädje

Äntligen

Äntligen är vi på Söderäng. Allt är som det ska. 

Rensar

Jag är van vid att planera rätt så noga. Listor, kalendrar, almanackor och en lista till. Därför är det väldigt annorlunda nu när jag faktiskt vet väldigt lite om framtiden. Så jag försöker strukturera och rensa. Göra saker så smidiga och tydliga som möjligt. En del av det har varit att de senaste månaderna rensa ut kläder. En del av barnens men framförallt mina. Bra process det där. 

Man blir av med mer än man anar när man rensar ut. Kanske blir det enklare att verkligen uppskatta det som finns kvar då?

Tid

Så otroligt efterlängtat, det som kommer nu. Lugn och ro. Inga tidiga morgonreveljer för Valdar. Tid att  göra lite mer tillsammans, tid att njuta av att lillasyster är så stor. Att hon är här. Tid att laga mat tillsammans, baka, läsa, lyssna, skratta, ge oss ut på små och större äventyr. Sommarlivet är speciellt i år när jag är hemma med Helmi och Valdar. 

Avslutningen var fantastiskt fin. Sådär glad, ljus och lekfull. Glad. Valdars klass bjöd på underbara dockspel med sina virkade handdockor. Valdar hade inte gjort en, utan flera stycken och de korta små pjäserna var fantastiskt fina. 

Sedan firade vi in sommarlovet med en utomhusmiddag hos mamma och Janne. Med jordgubbar till efterrätt. Dagen efter väntade en sedan länge planerad operation för Valdar . Även om det har varit några jobbiga dagar så verkar allt läka som det ska. Han är särskilt glad över att inte behöva äta enbart glass längre.. 

Helmi står, smågår och står igen. Vi njuter av sommarsmaker, Björn skriver. Valdar virkar som en besatt. Jag minns precis den där första handarbetesglädjen - det GÅR inte att sluta, minns du?

Jag stickar vidare på den finfina randiga koftan och hoppas på lite mer handarbetestid över midsommar. Men det finns också ett lektäcke som behöver ömhet och kärlek. Vi får se vad det blir. Hur som helst önskar jag mig en lugn och skön midsommar. Framförallt lugn. 

11 månader

Helmi fyllde 11 månader i dag. Och så firade vi fina Helena som ställde till med kafferep på sin födelsedag. Vilken kalasdag! 

Hopp om livet

Nu tror jag baske mig att det går åt rätt håll. Vi har varit feberfria några dagar, det är en månad sedan operationen och just nu längtar jag mest av allt efter att komma igång med löpningen igen. Men nu skall vi ta det försiktigt, dag för dag. Allt skall läka och krafterna återhämtas. Hostan skall försvinna och ja- det skall väl ta lite tid helt enkelt.

Jag övar mitt tålamod. Igen. Inte min bästa gren.

Jag har kunna ta upp stickningen igen. Och sytt en sommarklänning till några vänners lilla dotter. Hoppas att den passar, det får nog bli ett sömnadssinlägg här vad det lider.

Oj vad jag trivs med livet med två barn. Det är liksom dubbelt så bra. Valdar är en fantastiskt fin storebror, och en himla fin person. Det är ett privilegium att få följa honom dag för dag och se honom bli mer och mer Valdar. Just nu virkar han mest. Handdockor, vantar och nu en mössa.

Det är så roligt att se hur mycket han att tycker om att handarbeta, teckna, dansa. Nu på onsdag är det avslutning, sedan väntar ett välbehövligt sommarlov. Till hösten flyttar klassen in i skolans huvudbyggnad. De börjar i trean.

Under helgen som gått har jag efter bästa förmåga brottats med korrmanus. Nu är det inne, och sånär som på en bildtext jag behöver få kvittering på väntar jag nu på en allra sista version innan det hela går i tryck. Blir man någonsin nöjd? Jag är stolt, pirrig, nervös och allt samtidigt. Men det är helt klart häftigt att se helheten.

En av de första kvällarna jag inte var helt utslagen gick vi ut i den ljumma kvällen. Handlade sparris, lax och färskpotatis. Helmi och jag applåderade basketspel. Det var välbehövliga andetag.

Vissa saker behöver firas med tårta. En tårta med årets första svenska jordgubbar, med syrlig lemon curd, vaniljsöt blåbärssylt och knastersyrlig passionsfrukt. Som att man börjar känna sig frisk. Det är en bra sak att fira. Vi tog en långpromenad genom Hagaparken med vänner och konstaterade att vi måste till Slottsgrunden och Teater i Haga för att se Dunderklumpen. 

Ibland kan jag stanna upp och undra om det verkligen är sant. Att det här är min familj! Som när jag stod och kikade på dem, mina käraste, från vardagsrummet. Kära röster, skratt som bubblar från magen och ja - de där ljuden som bara uttrycker närhet, trygghet och tillit. Oerhört tacksam för det. 

I går bar det av till Brunnsviken och det som var min största upptäckt när jag arbetade som guide i Haga. Annika Malmstens Kafé Sjöstugan. Beskrivs bäst med bilder. Glöm inte badkläderna, missa inte bullarna. Ät helst både mat och fika. Gå dit på konsert. Missa det inte. 

Maj var ju en tung månad för oss. Så ofantligt skönt att få vara hemma tillsammans en söndag när alla är friskare och gladare. Hopp om livet. 

Sängläge igen

Fy tusan alltså. Jag orkar inte ens skriva. Men vi har åkt på en elak infektion. Nu är det bara jag som fortfarande ligger däckad med temperaturer på över 39.

Hoppas att ni slipper.