Kvällsbad

I går fick vi hem storebror från några dagars härliga sommaräventyr med farmor i Småland. Tänker att det är fint att våra barn har både farmor, farfar, mormor och morfar i livet. 

Han hade tusen saker att berätta och mycket att längta tillbaka till, som det skall vara. Sådana där mjukvarma sommarminnen som lägger sig kring hjärtat, som man kan prata om när höstrusket viner och åren har gått. 

I går var det så varmt i lägenheten att vi fick rymma till skogs och kvällsbada i Källtorpssjön. Bada och äta smörgåsmiddag innan flyttkartongerna kallade igen. 

I dag skall vi fylla på fästingvaccinet och smygfira Helmi som fyller TVÅ nästa vecka - för i morgon åker Valdar till norra Värmland med mormor för ett par veckor av fiske, bad i älven, skogsturer och annat som hör sommaren till. 

Så gick en sommarvecka till

Vi fick en vecka till på Blidö den här sommaren. En vecka med regn, sol, jordgubbar, morgonpromenader, bad, högläsning, havererade takfixprojekt, lyckades loppisturer, hårtvätt i regnvatten, gräsklippning, pajbak, besök, kvällspromenader och allt annat som gör sommarlov till sommarlov. 

Själv letar jag jobb, packar och donar med boken. Nu är vi i stan och tokpackar - det är nog rätt uttryck ändå. Vi funderar starkt på att döpa om oss till familjen Foliant. 

Sommar och sorg

Midsommar i år var inte som någon midsommar tidigare. Jag blev rejält sjuk med så hög feber att jag har minnesluckor. Helgen avslutades med att min kära, kära farmor gick bort. Det var inte oväntat men det är oerhört sorgligt. Hon, farfar och farmors syskon har betytt väldigt mycket för mig under hela uppväxten och nu är det bara ett syskon kvar. Farmors lillasyster. På söndagen under midsommarveckan vid halv ett på eftermiddagen somnade farmor in lugnt och stilla.

Jag satt hos henne där på St Göran under kvällen. I över två timmar satt jag där och försökte förstå att hon var borta. Att jag aldrig mer får smeka henne över kinden, höra henne skratta eller sjunga. Aldrig mer få ett brev eller ett vykort med hennes snirkliga handstil, se henne komma ned för grusgången på Söderäng för att göra oss sällskap vid bryggan. Det enda som tröstar mig är att hon faktiskt inte orkade mer. Att hon inte ville mer, att hon får vila nu. Farmor skulle ha fyllt 91 år i augusti. Jag är tacksam bortom ord för att jag fick ha henne så här länge. Hoppas att hon är tillsammans med farfar nu. Farfar och alla hennes syskon. Det önskar jag mest av allt. 

Det var så märkligt att sitta så nära den där kroppen som är så välbekant utan att hon var där. Händerna som spelat tärning, tröstat, bakat världens godaste russinkakor och småbröd, rensat fisk, flätat mitt hår, klappat takten. Det är nog få människor jag har så många kroppsminnen av. Nära farmor i båten påväg till Ängskär eller på utflykt. I nattlinne vid läggdags på Blidö eller i lägenheten i Abrahamsberg. Med stavarna på promenad på Blidö. På skidorna i mellandagarna där ute på Söderäng. I en stor kram, bredvid mig vid bordet när vi pratade, pratade och pratade. 

Jag är så tacksam för alla eftermiddagar jag gick förbi hemma hos henne efter arbetsdagen på Skogsbo. Det var ju faktiskt på vägen till tunnelbanan när jag gick. Nu är jag trots att jag fortfarande knappt kan tro att hon är borta tacksam för att hon får vila. 

Nu spenderar vi ett par veckor på Blidö innan flyttbestyren på allvar sätter igång. Med utflykter - bland annat till Pythagoras i Norrtälje. Missa för allt i världen inte det. Lite loppisbesök med god utdelning. En del lagande och donande. 

Promenader, läsning, framtidsplanering, jobbplanering och arbete med nya boken som kommer i vår. Den första oktober skall slutmanus in och snart, snart kan jag berätta lite mer. 

Ha en fin vecka och välkommen juli!