Kakbak och vårvinter

I fredags var det nog inte bara vi som fick tänka om lite. Ingen av oss kom i väg på möten, till jobbet eller till förskoleutflykt. Snöovädret kom till stan helt enkelt. Vi spenderade dagen med att städa, baka bröd och kakor, lägga pärlplattor, gå och simma och ta det rätt lugnt. Inte alls tokigt. Det var rätt härligt att äta fredagslunch tillsammans, och kura i soffan på morgonen med en kopp te och lite morgontv med
ovädersrapport. Tur för oss som kunde stanna hemma, tur för oss som kunde välja. Och tillfällig tur för oss som inte hade bil.

I går var vi ute och njöt i solen! Jag sprang min sex kilometersrunda men det gick rätt tungt, jag skyllde i mitt stilla sinne på att jag bara simmat sedan i tisdags - men det var nog kylan. Snabbare gick det i alla fall, och efter en riktigt snöpulsningspromenad på eftermiddagen var jag rätt mör. Men så skönt med solen - ljuset gör mig verkligen på bättre humör. Nu kanske inspirationen och orken kommer tillbaka?

Söndagar är på sätt och vis min favoritdag. Det finns en lugn jag verkligen uppskattar, när jag har vett att ta vara på det. I dag var det en sådan dag. Även om jag är trött som tusan så var det en bra dag. Frukost tillsammans, en tur till Liljeholmen och Stadsmissonen med alla utrensade kläder och ja - kakbak. För att lite grann förklara omfattningen vill jag säga att vi helt enkelt hade en paket smör i kylen som höll på att gå ut. Så det blev lite bak. Kolakakor (standardkakan här hemma) med mycket ingefära, havreflarn och farmors spröda russinkakor. Inte lika goda som farmors, men goda ändå.

Det blev en eftermiddagspromenad i solen och snön också. Men ingen löpning i dag, bara jag och gåstavarna. Det kanske ser lökigt ut, men jag vill påstå att det är rätt bra träning för armar, axlar och rygg. Stickmuskulaturen alltså.

Men viktigast i dag var ändå besöken på Stödfikat för anrika Fria Teatern i Högdalen. Teatern har fått halverat verksamhetsstöd - mer om det går att läsa på hemsidan. Nu gäller det att visa hur viktig kulturen och teatern är för oss som bor och vistas här. Kulturen behövs i den utskällda förorten.

Dagens ord är lokal förankring, möjligen också kultursyn. Kom nästa söndag du med! Det var jättetrevligt - filmvisning, tröjtryck, gott fika och möjlighet att göra egna knappar. Valdar gjorde två, med stor glädje. Nästa söndag bakar vi och bidrar med det lilla i alla fall.  Det är otroligt värdefullt att kunna handla, gå till biblioteket, tandläkaren, besöka simhallen och träna, promenera och delta i ett aktivt kulturliv där vi bor. Att det finns där när man kommer hem från förskola och arbete på andra håll i stan. 

Fredag

Ännu en dag med härlig vintersol. En hel vecka hemma med sjuk Valdar går mot sitt slut. Försöker att inte vara frustrerad över allt jag inte hunnit med på jobbet, men ser onekligen fram emot en arbetsvecka där vi alla är friska - håll en tumme för det. I dag tog jag mig ut på en springtur i Kräppladalen och fick njuta av vintersolen ordentligt. Mycket välbehövligt!


Eftermiddagen bjöd på en tur till ikea med Heléne och kvällen på film och handarbete. Ett gammalt handkviltningsprojekt åkte fram - men tålamodet fanns inte riktigt och rätt var det var gick det sönder och alldeles åt skogen. Återkommer till den en dag i dagsljus med mer ork. Däremot blev det lite yllebroderi. Drömmer om ett riktigt stort projekt, något att bita i. Återkommer till det. Nu skall jag lägga mig och fundera över vilket garn och vilken färg jag skall sticka denna tröja i samt hur trevligt det skall bli med polkagrismakeri i morgon.

Ha en skön helg!

Sandra Juto - alltid lika inspirerande, nu i Berlin
Best in show - knit your own dog

 
Fow girl 3 by Mimi Kirchner - besök hennes fanatstiska värld!
Visit her blog!

Sundins Guld Sixten

Om det är något man bör ägna sig åt i vintersolen så är det ju faktiskt skidåkning. I dag kom B hem med ett par nya (?) skidor till mig - Sundins Guld Sixten. Man måste bara älska dem för namnet om inte annat. Så nu hoppas jag på lite åkning i helgen.

Det finns hopp

Om jag får önska vill jag gärna ha fler soliga dagar nu. Gärna vinter, gärna kallt, gärna snö - men sol och fågelsång. På hantverksfronten är det mycket lagning nu. Valdar som leker sönder tröjor som skall stoppas, sockor sockor sockor och sönderlekta underställ. Jag gillar det måste jag säga, det finns en ro i det och en glädje över att inte behöva slänga. Att jag kan laga. Ibland blir lagningen fin, ibland bara funktionell.

Men emellanåt åker Lady Eleonor fram, hon är fortfarande bland oss- och sedan virkkorgen. Det är rutorna, du vet de där som är varje restgarnskorgs mål och mening. Det är mormorsrutorna. Lagom krävande, mjukt (alpackarestgarner) och smått. Skönt när man är trött, ottålig, upptagen och ändå verkligen behöver handarbeta.

Annars har jag ju sedan oktober helt klart fått ett nytt stort intresse. Otippat nog är det löpning, eller ja - joggning (jogging?). Man kan ju lungt säga att det var en lite okonventionell säsong att börja, men nu är jag ju inte alltid helt konventionell och impulsiv kan stundvis vara en god egenskap. Med hjälp av den här utmärkta planen fick jag en bra och lagom start, efter några veckor började jag springa efter eget huvud. Det gick också fint.

Och vet du. Det är faktiskt fantastiskt roligt, vem hade kunnat tro det? Inte jag. Dumt av mig. På kuppen letade jag mig fram till ett fantastiskt naturområde precis runt knuten här, och då känns det inte så outhärdligt att bo i stan ändå - jag skall nog överleva så länge.