Hemma

Vi har ett nytt hemma nu. Sedan i fredags bor vi på Gotland, i Visby. I ett stort radhus som vi som bäst försöker lära känna. Det är märkvärdigt och fantastiskt och inte alls enkelt. Vi har längtat och velat bort så länge nu. Och vi flyttar verkligen TILL något, inte bara från. Det känns oerhört viktigt. Men samtidigt är det svårt, vemodigt med allt vi lämnar. De som är kvar, som inte försvinner men som vi inte har lika nära nu. Vänner och en del familj. Det är svårt. Vissa stunder känns det outhärdligt, men sedan är det allt det andra. Lugnet, den lilla tomten. Att vi nu i värmen far härs och tvärs och badar - i havet, i kalkbrott och snart också i utomhusbadet som ligger ett kvarter härifrån. 

Vi slits lite mellan önskan att fort, fort vilja komma iordning i huset och behovet av att faktiskt göra saker tillsammans också. Vila, skratta, prata, bada i den här värmen. Vi har haft en kämpig månad. En kämpig vår på många sätt, och nu måste vi återhämta oss. Påminna oss om varför vi flyttade hit - att faktiskt skulle få mer tid för oss. Inte slösa med tiden. 

Försöker tänka att det inte behöver gå fort. Det behöver vara omsorgsfullt, kärleksfullt och även om vi behöver hitta saker så att vi kan ha en fungerande vardag så behöver inte trädgården vara tipp topp just den här veckan. 

I dag besökte vi till och med medeltiden en stund - det var fint och vi träffade några goda vänner. Även om Valdar grämer sig (och hans föräldrar med) för att vi inte fått till några kläder åt honom i år så var det himla bra att ta några timmar där. Det och att i går hälsa på vänner som faktiskt bor på ön. Det är bra. Det blir lite mer verkligt då, på ett bra sätt. 

Jag som har lätt att fastna i vemodet gör bäst i att samla på bra tankar, de som handlar om trygghet och närhet. Att de som är nära kan komma hit, att vi kan åka. Allt sådant. 

Det är förbaskat fint här ska ni veta, och det kommer att bli väldigt väldigt bra.