Inbäddad i kärlek

Jag sitter och tittar på dem emellanåt. Han som sitter och bygger lego, nyvaken i sockor som jag har stickat åt honom och hon som håller på att somna i en kofta jag stickade under ljusa vårkvällar och insvept i täcket jag sydde i smällkalla vintern när jag satt här med lunginflammation. Hostade och hoppades att det ändå var lugn och ro i magen.

Det är en särskild känsla, en stilla glädje. Lite som att bädda in dem i lite extra kärlek. Som att jag kan hålla en lätt hand om varje kind hela tiden.

Helt klart ännu ett skäl till att fortsätta göra saker till de som är nära. Kärlek och omtanke i varje stygn och maska.