Visa

Det är ju inte utan att jag känner en viss frustration över att inte kunna visa vad jag stickar på eller ens det som ligger monterat och klart - vilket är förvånansvärt mycket med tanke på Pärlan och allt. Ni får se det sedan helt enkelt. I boken. Nä, jag har inte förstått det ännu. Boken boken boken. Vi får hålla oss. Jag får hålla mig.

Hoppas på att få till någon slags rutiner snart. Är jätteglad för varje gång jag kommer ut och kan springa en runda, men jag hoppas på att kunna vara mer regelbunden framöver. Jag behöver de där tomihuvet stunderna med kall klar luft, musik i lurarna och blod som rusar i hela kroppen.

Pärlan ville hjälpa till igår. Länge hade hon en hand på var hand och blicken fast på stickorna. 

Älskade unge. Storebror virkar mest just nu, men är galet täljsugen. Vi får ordna det där... 

Men nu skall jag klura vidare på tillsvidare hemliga saker. Ha det fint.