Påsklov

Nu är det vardag igen. Vi hade faktiskt hela förra veckan lediga tillsammans. Det var väldigt länge sedan sist och helt och hållet nödvändigt. Så där nödvändigt att vi liksom inte är utvilade ännu, men i alla fall påfyllda. Vi hade tänkt att göra andra saker under veckan, kanske åka från ön - men när Hs operationstid kom så fick vi tänka om. När vi sedan fick besök under påskhelgen kändes det ännu lättare att stanna kvar. 

Det är det där med att landa. Här. Där vi bor nu. Hemma. Både lätt och supersvårt faktiskt. Både lättare och svårare än en tänker sig innan. För det är svårt att tänka sig innan. Sedan är det liksom minst två saker samtidigt. Att landa på Gotland - rumsligt och själsligt - och att landa i vårt hem, i vår nya vardag. 

Vi har spenderat veckan med att göra härliga utflykter i så gott som alla riktningar på ön. Skogspromenerat med en Pärla som hade läkt så fint att hon både kunde sitta och äta äggmacka i skogsbacken och sedan sova middag i selen på min rygg. Valdar fick springa av sig i skogen och tälja en stund i solen. Hälsat på Karlsöarna så nära vi bara kunde komma utmed Ekstakusten utan att bli våta om fötterna, fikat på Bagarns i Hemse (fantastiskt) och fått hälsa på en väns husrenovering. Klättrat runt på Lindeberget och njutit av alla blåsippor (Röda-lila-blå-och-VITA-blåsippor mamma! De är jättefiiiina!) Stökat i trädgården här hemma, utflyktat oss åt Slitehållet och Asunden. Vilket ställe! Raukar, fantastiskt fågelliv och massor av himmel.

I fredags smet jag iväg med en ny vän till Berså. Stickade och fikade, innan vi for förbi handelsträdgården här i stan. 

Vi hann med en tur till Fårö också, ännu en riktigt fin vårdag. Grillunch på udden vid Ryssnäs, Engelska kyrkogården, en glass vid kyrkan och sedan en stunds promenad och lek vid Langhammars. På vägen söderöver åkte vi förbi och hälsade på en stickkamrat till mig som jag faktiskt inte träffat i levandes livet tidigare men som har sommarhus på ön. Det är fint att bli påmind om hur magiskt det är med det där stickandet, slöjdandet. Vilka människor man träffar som man aldrig skulle haft i sitt liv annars! 

Så, jag känner mig rik. I går var jag på Broderiakademins lokala grupps utställning på Langska huset. Men det får bli ett eget inlägg. Då blev jag påmind igen. Både om rikedomen att få möta människor i slöjden och om broderiet. Så nu smider jag planer! Först skall Valdars grovguernsey bli klar (innan elvaårsdagen på söndag) - men sedan är det nog dags för nål och tråd. Det var ett tag sedan.