Bakslag

Tänk vad man kan hoppas ibland. Jag försökte liksom lura mig själv frisk förra veckan. Det gick inget vidare, det gick till och med riktigt dåligt. Så det blev sängläge för mig hela långhelgen. Lite stickning, lite film, mycket podcastlyssnande - HURRA för Trädgårdspodden och Nördic Knitting samt SRs podarkiv. 

Det blev många upprullade kuddar och mat med vitlök och ingefära. Som vietnamesisk soppa - het buljong, risnudlar och färska grönsaker. Det blev lite trädgårdsliv också. Även om jag faktiskt knappt kom ut i den förrän i går. Plantorna som inte är utplanterade åker ut och in på sina brickor och i sina hinkar. Men i går hade Björn flätat en spaljé åt ärtorna, så de har något att klättra på. Löken letar sig upp i pallkragen, rabarbern trivs alldeles uppenbart och en hel del annat har också tagit sig.

Ett nytt och fantastiskt inslag i vardagen här. Att vi kan gå runt och passa på allt som växer. Även om vi alltid odlat så mycket eller litet vi har kunnat på balkonger och liknande går det inte upp mot det här. Att barnen faktiskt får se dag för dag hur det ser ut när en lök, jordgubbe, ärta eller ros växer. Det är värt mycket, även om det blåser snålt och är grått här i dag - så nu får de klara sig själva. 

Det blev lite bakat i går också, när jag skulle se om jag stod på benen. Hastbullar med massor av kardemumma och spröda sirapskakor med ingefära i. Helmi smög in och stal ett par och trodde nog att jag inte sett henne. Helt nöjd hann hon fram till sandlådan där hon satt och njöt. Jag ides inte störa. det var himla fint faktiskt. 

Västen "Lark" är som ni ser redan älskad. Jag har börjat sticka på en kofta till mig i Donegal tweed från Magasin Duett. Mönstret heter Bondekoftan och kommer ur "Älskade kofta". Mer information finns på Ravelry. Jag är lite lite tveksam, men hoppas på det bästa. 

Valborg blev lite snopet när jag var så sjuk, men vi hade sällskap och de åkte till elden vid Själsö. Barnen täljde barkbåtar och var med i en barkbåtsregatta dagen efter. 

Sedan planerar vi och drömmer om resor i sommar och höst. Mumin för den minsta, med "sin bästa vän" - bara en sådan sak. London med vår stora och däremellan Glasgow. För Björn skall dit på stor konferens och då tänker jag åka med. Förhoppningsvis med sällskap av kär stickkamrat. Det kan väl bara bli lyckat?

Ps. De sover inte alls, sötnosarna. Men det är fint att ha en bild på dem där de är sams. Just nu är det mycket maktkamp. Pust, säger mamman. Barnen tänker nog inte ens på det.