I måndags

I måndags var jag ledig, eller rättare sagt - jag tog mig tid. Tid att bläddra i böcker, skissa, packa upp och om, klä mig varmt och ta en riktigt lång promenad.

Det blev inte så mycket borde som behöver. Det är nog himla viktigt att ta sådana dagar ibland. Livsnödvändigt, men såklart väldigt mycket svårare än vad det verkar. Jag förstår inte riktigt varför det är så svårt, egentligen är det lika mycket arbetstid. Återhämtningstid.

Här kommer lite bilder från en väldigt inspirerande promenad, att spara nära hjärtat när det behövs inspiration fort. För det för det ibland - och nu är det snart dags för en sådan period igen.

Men nu tillbaka till i måndags och den här vidunderligt vackra platsen vi bor på.

Vantarna längst ned förresten - det är "Alltidvantarna" ur min senaste bok. Stickade i Rauma finull, på tunna stickor. Långsam -  och krånglig stickning.

Novemberhelg

Det blev en välbehövlig helg. Först en fredag med lugn frukost och besök av en kära vän - Annika - som kom med stickning och fint fika. Hon väntar som bäst på att alla detaljer skall lösa sig så att hon kan öppna sin fina butik "Under valnötsträdet" på riktigt. Jag är ivrig, riktigt ivrig. In och kika vettja!

Sedan under eftermiddagen var det dags för Valdar och mig att ta båten till fastlandet för en finfin och lugn helg med en annan utmärkt elvaåring och hans lika utmärkta mamma. Precis vad vi behövde. 

Det blev en helg av fika intill sprakande brasa, trevliga - långa - samtal, äventyrsbad, fantastisk skaldjursmiddag och lugna helgfrukostar tillsammans. Tid att prata, tid att tänka och tid för vila. Valdar är väldigt nöjd med helgen - det är jag med. Nu väntar en skön söndagskväll och i morgon planerar jag för en lång promenad - för i fredags kom en del spännande besked jag har väntat på. 2016 och 2017 blir två spännande år, men det visste vi ju redan. 

Hoppas att ni har haft en fin helg!

Ps. Man kunde ju ana att jag skulle trilla dit på ostron. Det kunde man verkligen ana... 

Den första lediga dagen

I måndags hade jag den första lediga dagen på länge. Riktigt länge. Jag låg kvar länge i sängen, åt frukost länge och läste tidningen. Tog en promenad med Björn utmed havet och i DBWs botaniska trädgård. Tittade på blommorna, hälsade på alldeles särskilt kelsjuk och fin katt (jag vet att en inte får norpa med sig andras djur, men det var nära), pratade i hela meningar och tittade på havet som låg så stilla trots allt som hänt både här på ön och ute i världen de sista dagarna. 

Sedan fick jag lite prattid med en vän och somnade tidigt. Det var en fin dag - jag inser att jag behöver fler. Många fler. Det är dags för vila nu. 

Inspiration, fortbildning och skapande

Veckan fortsatte ju efter den där makalöst fina dagen på Nordiska. Jag flög hem till ön, med en stor påse torkad frukt från mamma i väskan. Jag rekommenderar verkligen torkad sharonfrukt och torkade fikon. Och äpplen. Borde ta fram torkugnen här hemma.

Det var en hektiskt vecka med digert och spännande program - som tur var hann jag med några promenader också. Nödvändigt.

I torsdags var det äntligen dags för en kreativ fortbildningsdag för all personal på öns fritids- och ungdomsgårdar med broderi, väggmålning, band/snoddar och återbruk med bästa gänget från Recycle Design Återbruk på Eskilstuna Folkhögskola. I fredagskväll arrangerade vi återbruksnatt i samband med discot på Puma Ungdomsgård och i lördags var det dags för Skaparlördag.

En hel dag av öppna och avgiftsfria workshops på öns största ungdomsgård. Det kom lite drygt 50 personer under dagen. Några kom vi öppning och gick motvilligt när vi stängde vid fyra. Valdar säger fortfarande att det var den bästa dagen i hans liv. En hel dag av olika skaparverkstäder med vuxna som har tid att visa, tålamod och kunskap. Tid att sitta ned och göra tillsammans. Jag förstår honom och håller med.

Jag tror att det behövs fler sådana här mötesplatser - där barn och vuxna får skapa tillsammans på lika villkor.

Fastlandet och inspirationsdagen

Det blev november och ännu en arbetsvecka på fastlandet. Först en tur till Uppsala och vidare ut i de uppländska skogarna för ett effektivt arbetsdygn - skriva och arbeta om text som förhoppningsvis mynnar ut i ett riktigt spännande projekt framöver. 

Sedan tillbaka till Stockholm och uppladdningen för Inspirationsdagen som Frida på Kurbits och jag fick möjligheten att genomföra på Nordiska museet i samband utställningen Rejält retro.

Så kom dagen vi planerat i närmare ett år - en inspirationsdag för en blandad grupp personer som vi fått möjlighet att verkligen skräddarsy. Rustade med förväntan, ett prima minutschema och ett välplanerat upplägg tog vi emot de nästan 20 deltagarna - och vilken dag det blev. 

Precis så där fina samtal, möten, fördjupning och inspirerande pass som vi planerat och hoppats på. Ledorden var lust, nyfikenhet och inspiration. Specialvisningar av Rejält retro, Textilkammaren och Folkonstuställningen av utställningsproducenten Lena Landerberg. Ett finfint besök hos museets konservatorer där vi fick ta del av några favoritföremål och sedan en oerhört lyxig specialvisning av Rejält retro med experterna (tillika favoriterna) Ulla-Karin Warberg och Johan Knutsson.

Vi fick så mycket med oss under den där eftermiddagen och kvällen - av traditioner, av varsamhet om föremålen. Av tankar kring föremål, hus, hem, tradition och identitet. Framförallt av samtal och möten som leder framåt - nya nätverk, nya kollegor och kanske nya upptåg. Vi är så glada och stolta över dagen som den blev, över ett fint format som vi vill värna och utveckla. 

Vi får se vad som händer här näst! Än en gång - tack till alla inblandade. 

Mer om dagen kan du läsa här -

Helena Nord - Mormorsglamour

Malin Bohm

Kurbits

Lite mer Skottland

Snopet. Hösten går fort. För fort kan man tycka. Jag hänger med, men ligger lite efter med en del saker. Här kommer lite mer bilder från vår Skottlandsresa. Lite mer av Edinburgh, besök på National Museum of Scotland, fenomenalt fika där i samma kvarter som tweedhimmelriket och alla fina tryck. På "La Barantine". Missa inte det för allt i världen.

Det är ju en rasande trevlig stad att promenera runt i det där. Jag hoppas att jag får anledning att återkomma rätt snart, men den där vändan blev kort för det var dags att sätta sig på en buss och resa västerut till Glasgow.

Där bodde vi i en lägenhet i ett område som sett bättre dagar helt enkelt. Kanske inte ett första hands val nästa gång - även om jag gärna återvänder till Glasgow. Björn hade fullt upp med konferensen så jag besökte museer, promenerade runt i stan, besökte utmärkta garnaffärer och beslutade mig för ta en dagsutflykt. Det fick bli en researrangör som erbjöd en dagstur till Oban via de västra högländerna - och äntligen, äntligen fick jag se lite mer av Skottland. Det var flera stopp längs vägen - I Luss vid Loch Ness, vid Glencoe, Rannoch Moor, Blackmount, Castle Stalker och sedan äntligen ett stopp i Oban. Trots ganska rått regn följde jag och en holländsk osteolog (som rymt från konferensen) med guiden ned i hamnen för en av de bästa luncherna jag ätit någonsin. Missa det inte för allt i världen om du får chansen att äta lunch i Oban! I en liten grön kiosk, en bit ifrån färjeterminalen serverades alldeles pinfärska fisk och skaldjursrätter som tillagades à la minute. Det blev vinkokta blåmusslor, hummer och pilgrimsmusslor. Det var fantastiskt gott och fint att sitta där vid kajkanten vid vår trevlige guide. Nästa gång hoppas jag att Valdar är med - han skulle verkligen uppskatta det.

Vi gick en liten sväng i samhället, kikade in på destilleriet och gjorde det man bara måste när man är på ett destilleri och gillar whisky. Till mitt försvar kan jag säga att det verkligen var whiskyväder.

Efter en dryg timme påbörjades resan tillbaka i vår lilla minibuss. Vi besökte Inveraray Castle i dramatiskt väder och sprang på en alldeles livs levande hertig (av Argyll minsann) i butiken. Omdömet där får bli följande - slottet var sådär imponerande. Är du begiven på värjor så skall du åka hit. Jag gillade verkligen köket och en del av tapeterna, trädgården var skaplig med serveringen var underbar. Den behöver man inte betala inträde för att besöka - ett tips. Inveraray låg vackert och är säkert värt ett besök det med.

Hela utflykten var fin - men nästa gång vill jag ha med mig familjen och vandra. Området kring Rannoch Moor och Glencoe vill jag vandra i.

Kvällen avslutades med en god middag med vänner på en belgisk restaurang på universitetsområdet och jag förstod att den delen av Glasgow är lite mer lättillgänglig och trevlig än östra sidan där vi bodde. Så sista dagen spenderade jag på museerna i närheten av museet - Kelvingrove Art Gallery and Museum, fika på utmärkta the Yarn Cake (fika OCH garn) och sedan The Hunterian och universitetet.

Sen var det dags att åka hem, det gick sådär. Men vi kom hem tillslut. Jag tror att jag lämnade en liten bit av mitt hjärta där borta i en dalgång. Får se till att åka dit och hälsa på det snart igen. Det är bara början tror jag bestämt - så mycket att utforska. Tänk vilken lyx att få känna så!