Lite ljusare

I dag har jag bakat. Vädret inbjöd inte precis till någon långpromenad, både jag och Pärlan är halvförkylda och ja - på söndag får vi lite speciellt fikabesök så det är läge att baka lite. Sockerkringlor, chokladsnittar och kardemummakakor. Premiär för kringelbak här!

Sedan kom ett paket jag har längtat efter, även om det verkligen gick i en rasande fart när jag väl beställt. Ta en titt på Anïves hemsida. Fina, välgjorda och ekologiska barnkläder. Som det skall vara.

Annars? Mer vardag. En vardag som börjar ljusna lite. Köpte hem vårblommor och körsbärsris. Björns avhandling är inne till första granskning, och det är som att det lite granna går att andas här hemma. Så vi skall passa på att städa och jag stickar på. Försöker koppla på inspirationen och kreativiteten när det finns andra händer som kan hålla i Pärlan. Det är inte alltid lätt, men oerhört lärorikt och nu har vi fått se hur omslaget skall se ut. Och vad boken skall heta. 

Det är så roligt att se hur boken växer fram! Jag är så glad och tacksam för att jag får vara med och göra det här. Självklart börjar man fundera på vad som skulle kunna komma ur det här projektet, vad händer sedan? Men just nu är Nu alldeles lagom mycket att koncentrera sig på. Jag skall försöka skynda på mitt tillfrisknande och få lite mer gjort. En sak i taget bara, så skall det bli bra. 

Januari börjar året

Här är det sjukstuga sedan någon vecka tillbaka. Men just nu står jag på benen och resten av familjen befinner sig i olika stadier av förkylning, feber och jagharsåhimlaontikroppenochmestavalltimagen. Det skulle ju vara toppen om det blev ändring på det, och i dag klunkade Valdar glatt i sig fruktsoppa och brödet ni ser här nedanför. Det där brödet. Hej, vad jag tjatar - men jag gör det för att det är så in i bänken gott. Dagens bröd var smaksatt med kummin, fänkål och en liten bit lagrad ost.

Är man sjuk vill man se på Ponyo. 

Vi vill nog alltid se på Ponyo i och för sig. 

Det blir hisnande i bland, livet. Här är täcket jag sydde till Helmi när hon låg i magen och jag hostade, hostade och hostade förra januari. Nu ligger hon där under sitt solskenstäcke, vår lilla Pärla. Hon har varit här hos oss i våra famnar i mer än ett halvår nu. 

Liten Pärla i selen på ryggen.

Förra helgen firade vi Helmi med ett halvårskalas. En välkomstfest för vår Pärla, Valdars lillasyster. Ett kalas för oss, hela familjen. Det var himla fint, vänner och familj var där och firade med oss. Vi åt världens godaste paj som mamma hade gjort och lyxtårta från Chokladfabriken. En fin dag att minnas.

Vi har det himla bra måste jag säga. Trots sjukdomar och hotande bråkiga deadlines som inte alltid spelar samma melodi som verkligheten om man säger är det rätt bra. Jag övar mig på att stoppa undan tankar om att inte hinna allt, eller göra det där jag hade tänkt. Övar mig på att vara himla glad när det faktiskt blir bra mat lagad, långa promenader - och flera av dem riktigt raska, många stunder med skratt och en del arbetstid. 

Sedan händer det ju en del lite oväntade roligt saker också. Jag skall berätta mer när jag kan, men något himla roligt är onsdagens Stickcafée på Nordiska Muséet. Klockan 18 inleder jag och Heléne ett samtal om Stickning på internet, om hur vi egentligen tänkte när vi drog igång "365 saker du kan sticka"-bloggen och lite sådant, jag kommer att försöka föreläsa med en Pärla på magen. Så hoppas att vi kan ingjuta lite inspiration till kreativt galenskapande i åhörarna. Kom du med!  

Ett helt halvt år och ett omslag

Vet ni. I dag var det deadline för omslaget till Boken. Boken som skall ha ett omslag, och en titel dessvärre. Men det skall väl också lösa sig. I dag sitter jag och gottar mig åt att jag har sett alla fina fina bilder som Malin har tagit av det vi har gjort till boken. Det känns fint att se allt tillsammans. Kombinerat och på någon liksom. Det känns himla fint.

Men, sitt i båten. Vi är såklart inte färdiga ännu. Det är en del saker kvar. En del mjukt och mysigt och en del strävt. Jag gillar ju strävt och rått i textilsammanhang. Ofta innebär det nämligen funktion, vilket jag gillar. Så det stickas alltjämt. Men jag börjar längta efter Skrivandet också. Det skall ju faktiskt vara en hel del text i den där boken också. Tro det eller ej...

Vår lilla Pärla blir faktiskt sex månader i dag. Ett helt halvt år. Så nu har det börjat smakas på saker lite mer seriöst. Äpple, det gillar Pärlan. Och vi gillar saker man inte behöver skalakokamixamosaspädagucka. Sådant som man bara chopchoprasrasp kan erbjuda i en handvändning. I den första kategorin leder just nu sötpotatismos ligan av gillande. Om ni undrade.

Jag måste säga att jag verkligen diggar vardagen vi har nuförtiden. Särskilt om man försöker fila bort lite av stressen och pressen och allt det där som egentligen inte leder en framåt - utan som man bara gör att man först måste lugna ned sig och sedan möjligen får något gjort. Det här med att ha en stickare som blir nio om bara några månader. Jag försöker att inte bli för upphetsad och tokuppmuntrande när han kryper ned brevid mig i soffan med sin stickning. Men så här mellan dig och mig - det är ju GALET roligt att han gillar att sticka. "Mamma, skulle jag kunna få använda en till färg" Eh, ja. Hur många du vill älskade unge. Så många du vill. Jag kommer ihåg det han sa när han precis lärde sig att sticka några maskor. Att det var bra för att öva sitt målamod. Det har han helt rätt i. Man övar verkligen sitt tålamod.

Ser ni den lilla knubbiga bebiskladdiga foten i fågelbyxan? Total lycka på ett enda foto. Björn läser Bilbo för oss allihop. Galet mysigt. Fast Pärlan morrade sitt mysmorr så högt att vi nästan inte hörde. 

Men i dag har vi firat halvår hela dagen. Med halvårskontroll på BVC, men lång promenad i snödrivorna. En promenad där jag nästan hann prata klart med en kär vän som bor långt bort och hon sov precis så sött som det ser ut på bilden.

Sedan hängde vi upp de vansinnigt fina små pappersfigurerna inuti Honeycombs (finns det ett vettigt svenskt ord eller?) som Ingela P Arrhenius har gjort. Först provhängde de ett tag ovanför sängen. Mycket populärt enligt Pärlan, men inte så praktiskt när man vill bädda. Så de fick hamna i en draperiklämma mellan vardagsrummet och matplatsen. Så kan man skjuta den fram och tillbaka. Det återstår att se om det var en bra idé.

Sedan blev det tårta, innan kvällslugnet lade sig och jag kunde förbereda vårt lilla kalas för Helmi på lördag. Man måste fira. Det bestämde jag mig för för några år sedan när man verkligen inte visste hur det skulle bli med allt. Då bestämde jag mig för flera saker. En del av dem börjar det bli dags att ta tag i nu. Som att säga ifrån i vissa sammanhang, gamla sammanhang där allt liksom är fast och färdigt. Där det är jobbigt att gå in och pilla och riva upp. Men vad fasen skall man göra? Jag tvivlar på att jag mår bättre eller får några poäng för att jag inte försöker få saker att funka. Ibland är det baske mig inte enkelt. Men jag tänker att nu är ju jag vuxen, och då måste man faktiskt slå lite vakt om det ansvaret det innebär så att man inte är en liten lort. Nä, någon lort vill jag inte vara. 

.

Hur har ni det? Här går det faktiskt framåt. Både i maklig och hysteriskt snabb takt samtidigt. Jag stickar. Oavbrutet stickar jag. Varje sekund jag inte har världens sötaste lillasyster i famnen stickar jag.

Om jag inte bakar bröd, vilket jag iochförsig får göra var eller varannan dag. För det är så jämrans gott. Och lättbakat. Helt idealiskt faktiskt när man har en bebis, ett barn som tycker att soppa med ett par smörgåsar är ungefär det Godaste Som Finns, en brödätande hälft som dessutom doktorerar rumpan (sic!) av sig just nu och därför inte kan se till att familjen får surdegsbröd och en själv då. Som tycker att bröd måste vara himla gott om det skall vara något med det, och som helst tycker att bröd ska vara gott som det är. Utan en massa pålägg. Det där grytgräddade brödet kvalar helt klart in, även om jag bakar det på 12 dl mjöl och 6 dl vätska. Med stora mängder torkad timjan, rosmarin och ledsna ostkanter i. Gört.

Det fina med att sticka är ju att det också blir något. Det tar ju minst sagt olika tid, men det Blir ju - vilken himla tur det är. Häromdagen var vi ute hos vår fotograf, bästa Malin Nuhma och tog lite extra bilder och lämnade det som skulle fotas till omslaget. För nu alldeles snart är det klart. Bara en sådan sak. Snart är det klart. Och om knappt två månader är hela boken klar, eller ja - mer klar. Men gosse vad jag stickar.

Som tur är slipper vi ut ibland också. Vi har tagit oss både till Etnografiska museet för världens mysigaste och en av de bättre museieluncherna på Matmekka och en titt på Rysk jul. Missa för allt i världen inte Rysk Jul. Jag tog en suddig bild på en av de ljuvliga illustrationerna - missa inte heller de sovjetiska pumlorna. Ljuvliga!

I dag hade vi en hel dag med ärenden. Jag och Pärlan satt bak och fnissade, åt hämtsushi, jag stickade och hon sov. Sedan gick vi på stan i ett par timmar. Svensk slöjd, Afroart, kaffe och imma på glasögonen. På Svensk slöjd köpte vi ett varsitt smycke till barnen (det lyckokittlar fortfarande i magen att skriva så) av bästa Karin Ferner. Lite armkrok i vinterkylan. Det värmer. Nu skall jag sticka. Ha en fin lördagkväll och söndag när den kommer!

God Jul

Hoppas att ni får en finfin julafton och välbehövlig ledighet. Vi ser fram emot några dagars firande med familj och vänner. Granen är klädd och här hemma doftar det gran, hyacint, papparkaksbak, såpa och utblåsta ljus. Ta hand om varandra!

Vet ni vad som är bra?

Vet ni vad som är bra när det snart är jul, när deadlines kommer, går och svischar förbi med ett fräsande. När värsta efter-katastrofen-stämningen infinner sig, vi hamnar mitt i dramatiska gripanden av beväpnade kriminella, halva stan blir utan el och ens make skållar handen till oigenkännlighet.

När man inte kan ta sig hem utan är strandad med det lilla barnet i en stor galleria utan att man vill, när stan drabbas av snöpanik och stressar sig till kaos och oron över allt som kan hända och händer emellanåt blir en övermäktigt. När storebarnet är smällförkylt och tack och lov kryar på sig bra i mormors ömma vård.

När jag så fort lillabarnet sover paniskt försöker uträtta största möjliga antal stordåd på kortast möjliga tid. Varav en del verkligen vill visas upp men inte får göras det ännu.

Då är det himlarns bra att det händer bra saker- som fina julbasarer, härliga fikastunder och snötyngda promenader. Och att det verkar som att Pärlan gillar sin leksak jag sydde när vi väntade på henne, rätt bra.

Då är det jämrans bra att jag är omgiven av familj och vänner som är ovärderliga. Att allt nog blir klart och bra i tid när det gäller boken. Att julen sannolikt blir av och bra även om jag inte stressar ihjäl mig. Sannolikt. Inte säkert.

Och lättare sagt än gjort. Att det mesta nog ändå ordnar sig.

Fredag

I dag har hon varit hos oss i fyra månader. Valdar har varit storebror, vi har varit en lite större familj, hon har berikat vårt liv och på något märkligt sätt fått allt att falla på plats. I fyra månader. Nu ligger hon och sover här i knät på mig, på amningskudden. En liten, trött och varm kropp. Ler lite i sömnen och tar tag i min tröja. B och V är iväg och handlar och köper en liten tårta för att fira. Vi skall tända ljus och titta på lite bilder - för det finns en hel del.

Björn varit hemma och föräldraledig för andra fredagen i rad i dag. Vi gör så nu, han är föräldraledig på fredagarna och jag jobbar med boken. Är det tänkt. Men i går kväll kom inspirationen farande kring midnatt, så det var bara att kliva upp ur den varma sängen och Pärlan som faktiskt sov tillskillnad från nätterna innan. Sätta sig med anteckningsboken och plita ned. Tänk hur märkligt det är med inspiration. Hur det plötsligt darrar till och allt blir liksom klart. Ja - det skall vara fyra varv, eller såhär skall vi ju skriva i inledningen. Eller - Det här måste vi ha med i en tipsruta. Det är en förbenat rolig process det här.

I går pratade jag med Sara på Grimslätt och kunde bestämma vad hon skall skicka för garn till mig. Den entrådiga, den tvåtrådiga. Jag sitter med rutpapper och fantiserar, räknar, stickar och suddar. Jag längtar till Bohuslän. Sådär mycket så att det nästan gör ont. Men när det gör det brukar jag tänka att det är lyxigt att ha något att längta till i alla fall. Några och något; havet, solen på graniten, havsdoften, fåren och de fina, fina vännerna.

Det blev en löptur i dag också. Det går långsamt framåt. I dag var det tungt som tusan, men jag får väl tänka att det finns tunga dagar och det finns dagar när benen är pigga och lätta. En får rycka upp sig.

Nu skall jag sticka. Ha en finfin fredag och helg. Vi skall fira världens bästa mamma och mormor, kanske åka lite skateboard och baka. Jag skall klia en åttaårig rygg ungefär hur mycket som helst (har jag fått order om), troligtvis drömma om olika resårstickningar och garnkartor. Förhoppningsvis vara i solen. Vad skall ni göra?

Stickpodden (den får man bara inte missa)
Är du road av mönsterstickning? Missa för allt i världen inte det här.

Ja, det var det.

Visa

Det är ju inte utan att jag känner en viss frustration över att inte kunna visa vad jag stickar på eller ens det som ligger monterat och klart - vilket är förvånansvärt mycket med tanke på Pärlan och allt. Ni får se det sedan helt enkelt. I boken. Nä, jag har inte förstått det ännu. Boken boken boken. Vi får hålla oss. Jag får hålla mig.

Hoppas på att få till någon slags rutiner snart. Är jätteglad för varje gång jag kommer ut och kan springa en runda, men jag hoppas på att kunna vara mer regelbunden framöver. Jag behöver de där tomihuvet stunderna med kall klar luft, musik i lurarna och blod som rusar i hela kroppen.

Pärlan ville hjälpa till igår. Länge hade hon en hand på var hand och blicken fast på stickorna. 

Älskade unge. Storebror virkar mest just nu, men är galet täljsugen. Vi får ordna det där... 

Men nu skall jag klura vidare på tillsvidare hemliga saker. Ha det fint. 

Arbetspass

Ett arbetspass hemma vid köksbordet. Provstickning, artikelskrivning och en pratsam liten Pärla som helst vill vara ungefär hur nära som helst. Då får hon det. Hurra för amningskudden. Där ligger hon och pratar med mig, äter lite - sover lite - pratar lite till. Kikar på saker på väggarna, pratar med pelargonerna och sprattlar. I dag är det en sån dag. Grågrått ute, vi stannar inne. Helmi säger Hum hum och jag håller i små små varma händer. 

Just det. Den här äppelsylten. Gör den. 

Spännande!

Nu händer det grejer. Det var den där dörren som öppnades. I går skrev vi på ett bokkontrakt med förlaget, jag och en kamrat. Om ett år kommer boken. Lyllos mig! Jag får nypa mig lite i armen. Vi ska skriva stickbok.