Vardagarna

Jo. Det är förunderligt livet. Märkligt, tungrott, ledsamt, frustrerande, fullt av skratt och märkliga situationer man inte förstår hur man hamnade i. Ändå är det här och nu som är det allra bästa.

Storebror ville se om man verkligen kunde göra sushirullar hemma. Om det verkligen gick. Det gjorde det, riktigt bra till och med. Kokade man purjon helt kort i vatten, soja och risvinäger var den mild och god att lägga i rullarna.

Vi tog fram teakbrickan och hade kvällspicnic på fina mattan. I dag hade jag möte med min författarkollega och vår redaktör på förlaget. Nästa steg är att korrläsa manus som är satt; med bilder och allt. Men först lite kompletteringar.

Jag stickar på en gudomligt fin rätstickad kofta ur vår kommande bok. Till Pärlan. Rätsickad i Visjö med pastelliga knappar skall det bli. Hon älskar knappar, precis som storebror. Gott gry.

I dag fick hon sin första tand, till slut. Det har varit lite utav en kamp. Tand nummer två är på god väg.

Ta hand om varandra. Det är så mycket man inte vet. Det är en bra, eller i alla fall nödvändig tanke ibland. Att förstå att man inte vet allt. Att den tanken kan göra att man kanske tänker ett par varv till, på vad man har, vad man vill, vad som är viktigt för en och vad det är värt.

Det är inte så tokigt alla gånger.

Nu vill jag ha vår. Vår, ork, tid och en solvarm bänk mot ryggen. En rosenhätta till Pärlan och en fnittervarm Valdar tätt intill. Mest av allt tid.

Mattan

En dag fanns den där - på Blocket. Mattan vi letat efter, fast vi nästan inte visste om det. En röllakansskönhet i ull från förr. Vi är mycket nöjda.

Hemma

Hemma igen. Ingen av oss jublar precis, men nu är vi hemma igen. Vi kom oss slutligen för att lösa in presentkortet på Solhem Keramik vi fick av vännerna när vi gifte oss (15 augusti 2009, så det har legat till sig) på vägen hem. Det känns fint att kunna duka med en bit Bohuslän som dessutom finns hos i stort sätt alla vännerna där, och dessutom veta att den kommer från dem.

Valdar bearbetar sin Bohuslängtan genom att rita hundar och får. Allrahelst den fina kelpievalpen Zoey som imponerade stort när hon vallade nu när vi var nere. Vi bakar chokladscones, gläds åt våren och Pärlans erövringar. Försöker hitta sätt att ändå uthärda och att trivas så bra det bara går. Det finns bra saker här också, det gäller att fokusera på dem. Att leva och inte bara överleva. Snart är det dags att åka till Blidö också, det skall bli fint.

Sol

Tänk vad efterlängtat det är, ljuset. Vi har spenderat eftermiddagen utomhus med fina vänner. Vad mycket värt det är med tid, sol på näsan, en varm kopp te och vårlek på snöfria gräsmattor för ben med massor av spring.

Äntligen här, äntligen vår

Sällan har en resa till Bohuslän varit så efterlängtad.

Tillsammans

Nu är det långfredag. Vi har gjort påskgodis! Valdar har varit Jack Sparrow ungefär halva dagen, Helmi har ömsom rullat, ömsom krupit in under soffan. Jag fick en stunds tid fika och stickningsprat med en kär vän och sedan var det plötsligt kväll.

Valdar påpekade att det minsann inte riktigt var påsk innan girlangen med påskharar var upphängd, så då fixade vi det. Annars är jag mest av allt väldigt trött. Det kanske inte är så konstigt, men det är icke desto mindre lite frustrerande. Önskar att jag hade mer ork. Men det vet jag å andra sidan att jag inte är helt ensam om. Så här är lite bilder från i dag.

Björns goda jordärtskocks-soppa, ägghalvor redan till frukost och fin-choklad till kaffet. Det är ju ändå helg nu.

Sedan har vi en liten tradition i vår familj. Inte så mycket påskgodis från oss föräldrar, utan påskböcker. I år frossade vi loss lite extra - det fanns mycket fint och nytt att välja på. Nu får ni inte skvallra för Valdar, han har inte fått sin ännu. Inte Helmi heller för den delen.

"Lilla handen" och "Lilla foten" - två rykande färska barnböcker för småttingar - av Emma Adbåge. Helt spontant måste jag säga att jag är förtjust! Fina och sådär kärleksfulla som jag tycker att barnböcker skall vara, även om det är för de allra minsta och man tycker att det bara är några få ord. Här handlar det helt enkelt om vad den lilla handen och vad den lilla foten gör hela dagarna, det är rätt mycket det.

Helt och hållet underbara, båda två.

Valdars påskbok är "Hårdkokta fakta om ägg" av Lena Sjöberg. Den verkar hålla samma höga standard som en annan av våra favoriter - "Iskalla fakta om is" av samma författare.

Den håller vad den lovar. Man kan lära sig allt, verkligen allt, om ägg. Jag uppskattar tilltalet, språket i boken lika mycket som de fina bilderna. Jag uppskattar också när man verkligen lär sig saker tillsammans när man läser böcker. Underbart.

"Jag vet! Vi äter mat" av Ingela P Arrhenius är en väldigt glad, fin och tydlig bok om just mat och olika djur som äter mat. Gillar du Ingelas formspråk och figurer gillar du den här och de andra i serien. Jag är säker på att det kommer att bli en favorit!

Men allra mest förväntningar hade jag nog ändå på den här. "Vi leker att vi är pippifåglar" av Barbro Lindgren och Camilla Engman. Två stora favoriter som tillsammans gjort en barnbok! Vansinnigt fin var den! Jag ser fram emot att läsa den barn, men jag är redan helt förtjust. Missa inte den.

Missa förresten ingen av de här böcker. Full pott måste jag säga!

Glad påsk

Lugn, ro, kramar och sol är vad jag hoppas på. Manuset är inne och nu skall jag landa, vila och sticka på lite vad jag vill. Kanske sy lite istället? 

Just nu händer det så mycket både sorgliga och fantastiskt roliga saker att det är svårt att veta vilken fot jag skall stå på. Men det kanske är det som är livet? Livet som inte har något med rättvisa eller proportioner och rimlighet att göra. Livet som har allt med andra saker att göra. Ibland kan man inbilla sig, eller ja - tro att saker har en mening, att de sker av en orsak. Men ibland är det faktiskt helt förbannat åt helsike. Hur naturligt eller nödvändigt det än är. Så det så. 

Därmed inte sagt att det inte kan bli bra ändå. Men allt har faktiskt inte en mening. Jag gör mitt bästa för att stå på båda fötterna. 

Mitt i allt det sorgliga kommer det barn, nästan som vårblommor så efterlängtade är de. Eskil, Villemo och några till. Välkomna till världen, välkomna till oss. Vi skall leda er med varma, kärleksfulla händer, vi skall lära er allt vi kan och tillsammans kanske vi kan se till att allt blir bra ändå - fastän det känns förbaskat sorgligt allithop ibland. Vi skall inte släppa taget innan ni vill det. Vi skall finnas här.

Världens finaste kyckling har Nicke täljt. Han kan han. 

Ta hand om varandra. Ibland är det jäkligt skört.

Livstecken

Vet ni. I dag luktade det vår! Alltså, inte bara lera och lite sådär solvarm upptinad hundbajs utan något mer. Den där lite vårtorra förhoppningen som det är svårt att sätta ord på, än mindre fingret. Även om jag verkligen inte är den som klagar över vinterväder är det verkligen dags för vår nu. Nu. Kallt går bra, så länge solen skiner.

Annars är det minst sagt hektiska tider här i Vita tornet. Bokprojektet går in i en ny fas alldeles snart. Eva och jag bollar texter mellan oss, manuset skall in till redaktören på onsdag. Vi gjorde den sista huvudsakliga fotograferingen i söndags hos vår eminenta fotograf Malin Nuhma. Det blir säkert lite kompletteringar, men ändå! Jag har stickat de sista plaggen, fäst de sista trådarna. Allt sådant där.

Jag har också suttit uppe och jobbat till 4 på morgonen lite för många nätter - så även i natt. Men vad gör man när arbetsro och lust finns att få först efter midnatt? Tänker att det snart blir färre av sådana nätter och fler lugnare. Det blir bra.

Här är i alla fall lite bilder från de senaste veckorna. Helgpromenad på Brunnsvikens is, stickning, flytande näring i form av frysta bär och mandelmjölk. Smygtitt från fotograferingen, detalj från en av Evas fina Hønsestrikvästar, vantskisser från förr som kom fram här när jag letade efter annat, de bedårande röda skorna som står och nästan fnissar här i bokhyllan i väntan på att Helmi skall lära sig gå. Det är Kavatskor ur ett restlager som bästa Fröken Gul i Huddinge sålde till mig.

 Allra käraste barnen som håller mig på gott humör och ser till att man aldrig glömmer vad som allra viktigast.

Ha en fin vecka!

Färgstarkt 8 mars på Götgatan

I morgon har jag förmånen att få vara med och fira internationella kvinnodagen i Gudrun Sjödéns butik på Götgatan i Stockholm. Kom och fira med oss! Jag kommer att visa lite återbruks och sömnadsinspiration, materialprat och ullkärlek. Musikern Aliette Tardy bjuder på sin musik. Kom kom kom!