Höstdagar

I veckan var vi ensamma, Pärlan och jag. Björn var i Bulgarien på konferens och exkursion, Valdar var hos mamma nästan hela veckan. Här i Högdalen varvades känslostormar över olika besked med besök av och hos fina vänner. Tid att lära känna varandra, tid för vila vissa dagar och utmaningar andra.

Det är fortfarande så mycket som är första gången med vår Pärla, så vi provar oss fram.

Hon verkar gilla vagnen bättre än vad V gjorde, så vi går ut. Hon sover på fårskinnet, under filten i vagnen - ibland vaknar hon för en amningspaus eller så är hon vaken en stund. Pratar med löven, molnen, mig eller solen. Ibland ligger hon bara där och plirar medan jag tar ut stegen och sjunger för henne. Samtidigt. Det är fina promenader.

Förra veckan föddes Ella, och häromdagen fick jag träffa henne och överlämna ett par tossor. Varje gång jag stickar eller gör något till en ny liten människa fylls jag av hur rik jag är som kan det. Det känns fint att ge bort ett litet hölje av kärlek till dem man bryr sig om. Jag återkommer till det, och när det är en ny liten människa som är så efterlängtad blir det extra påtagligt.

Nu är det riktig söndag här. Vi har varit på Skansens Höstmarknad. Traskat runt i solsken med varandra och goda vänner. Tillsammans. Tänk vad jag värdesätter det. En kopp kaffe på en bänk i solen med fina vänner, Valdar skjutsad till barnkalas och Helmi i vagnen.

En stilla lycka, stor rikedom och kroppkakor med lingon och skirat smör. Lycka över att ha min fina familj, nya och gamla vänner att dela det med. Livet ni vet.

En ny sorts vardag

Oerhört fint att ha goda vänner som fått barn ungefär samtidigt.

Att kunna ses mitt på dagen, göra värdefulla ingentingsaker tillsammans. Äta strömming, dricka kaffe, titta ut över Stockholm, se hur dessa små nya människor och världsmedborgare växer och lära känna dem tillsammans.

Ofantligt fint och värdefullt.

Inbäddad i kärlek

Jag sitter och tittar på dem emellanåt. Han som sitter och bygger lego, nyvaken i sockor som jag har stickat åt honom och hon som håller på att somna i en kofta jag stickade under ljusa vårkvällar och insvept i täcket jag sydde i smällkalla vintern när jag satt här med lunginflammation. Hostade och hoppades att det ändå var lugn och ro i magen.

Det är en särskild känsla, en stilla glädje. Lite som att bädda in dem i lite extra kärlek. Som att jag kan hålla en lätt hand om varje kind hela tiden.

Helt klart ännu ett skäl till att fortsätta göra saker till de som är nära. Kärlek och omtanke i varje stygn och maska.

Söndag

Vi tog en promenad, barnen och jag. Vad ovant det känns att säga så. Barnen. Ovant och förbaskat fint. Valdar vill så gärna köra vagnen, Helmi sover gott så länge allt rör sig. Vi gick kringelikrokvägar till Bandängens parlek och morsade på getterna, fåren och kaninerna. Sedan kom pappa och farmor förbi och fikade.

Nu ska vi snart börja med söndagsmiddagen. Älgstek, chèvregratinerade rödbetor, klyftpotatis och middagsgäster blir det.

Fast först ska jag klura lite mer på allt jag vill sticka till Helmi och sy till både Valdar och henne. Som att man rustar dem med ett lager omtanke på något vis.

Handen

Den här lilla handen. Tänk vad den redan kan, och tänk vad den ska vara med om. Att smeka, klappa, känna, hålla fast i och släppa taget om. Tänk vad mycket jag önskar dig och din bror, Pärlan. Mest av allt önskar jag er mod och tillit. Mod att ta emot, att känna efter, att avstå när ni inte vill, mod att ge till andra och tillit till er själva, till oss helt nära och till livet även när det är svårt. Det och mycket mer önskar jag er.

Snart kommer storebror hem från skolan och då är du här Pärlan, och alldeles vaken. Han kommer att bli överförtjust.

Skolstart

Äntligen var det dags för V att komma tillbaka till skolan. Som han har längtat. Det är inget större fel på vardagen om ni frågar mig. Och inte om ni frågar Valdar, för han har kommit på att Lillasyster kommer att vara här och vänta på honom. Varje dag.

Vardag

En helt ny slags vardag. Det kommer ta tid att hitta rutiner, och min utmaning blir att låta det ta tid. V är tillbaka i skolan, B på jobbet och jag och H är hemma. Man får vara glad för det lilla. Som att lyckas äta frukost, att göra iordning måltider som jag kan äta med lilla H på armen. Kanske hinner jag sticka några varv i dag också, för snart kommer det några barn till som är så efterlängtade. Kanske petar jag ner lilla H i sjalen och går en sväng. Vi får se.

Farfar

Åh vad jag saknar farfar. Det grämer mig något vansinnigt att varken min livskamrat eller våra barn får träffa honom. Han var så fin, så himla fin.

Lata dagar

Det är en bra final på sommarlovet det här. Soligt, varmt i vattnet, tid att umgås med släkt, besök av fina vänner och på något sätt ändå ork trots sömnlösa nätter. Än är vi inte redo att åka hem.

En hel månad

Nu har Helmi varit hos oss i en hel månad. Älsklingen. Vi firade det genom att åka ut hit, till Blidö och hoppas att Helmi firar det genom att sova gott här.

 

 

 

Dagarna

Jo. Det blir inte så mycket gjort nu om man säger. Fast det är inte sant. Vi har fullt upp med att lära känna varandra, sova när vi kommer åt - för gudarna skall veta att det inte är på natten. Fullt upp med att inte missa leenden, gurglanden och små ljud till svar på våra ramsor, pussar, sånger och frågor.

Men det är något med dessa nya små människor. Jag vill bara fråga - var var du förut? Hur var det där? Minns du den här sången som jag sjöng för dig i magen? Förstår du hur mycket jag har längtat efter dig?

Annars äter jag havregrynsgröt med stora mängder äppelmos från Söderbärke, dricker mandelmjölk och stickar på små, små saker till andra helt nya människor som kommer snart.

Sedan måste vi nog äta några glassar till. För som Valdar glatt sa i morse-  nästa vecka börjar jag i skolan och då blir det andra bullar. Goda bullar, tänkte jag tillägga.

Lilla Stjärnöga

Tänk vad lyckligt lottad jag är. Storebror är i Värmland hos mormor och sommarlovar sig. I min famn ligger den yngre kopian; tre veckor i dag. I dag har hon varit mer vaken än någonsin. Har vi tur sammanfaller det med att hon sover mer på natten. Jag klurar på stickningar. Det finns ju en del att sticka.

Vissa nätter - vissa dagar

Livet med en liten ny människa är både oförutsägbart, fantastiskt, storslaget, sömnlöst, oroligt och fullproppat med lyckliga, kärlekssvallande ögonblick. Jag skulle inte byta bort det för allt i världen. Vi utflyktar oss lite lagom, längtar efter längre utflykter men inser och blir tvungna att inse att de och dem vi längtar efter får vänta.

I går kom vi äntligen ut till Söderäng och min farmor med syster som längtar sig blå efter Helmi och Valdar. Det var en fin dag. Varmt i vattnet så att Valdar kunde bada.

Nu är vi på väg igen, efter ungefär tre timmars sömn. Först en morgontur till goda vännen Taos kolonilott i Orhem och sedan vidare mot Örebro där vi möter upp mamma, sedan följer Valdar med till Likenäs för en vecka. Jag har fått lova att skicka bilder på lillasyster varenda dag. Så mycket kärlek.

Tisdag

Häromdagen kom tre Nikki McClure böcker farande med posten. Otroligt fina alla tre! Kan verkligen rekommenderas. Annars tar vi det väldigt lugnt. Det finns inte mycket ork när det inte blir så mycket nattsömn. Men det blev faktiskt en eftermiddag i Tyresta i förrgår och födelsedagsfika för B i går. Har du sett vilken liten hand? Tänk vad den skall åstadkomma. Älskade Helmi!

Leka

I dag gjorde vi en utflykt till Mulle Meck parken i Järvastaden tillsammans med en god vän med barn. Himla trevlig lekpark som passade vår barnaskara mellan nyfödd och åtta år. Lillasyster sov sig igenom eftermiddagen, det känns ändå bra att komma iväg på lite kortare utflykter. Vänja sig vid allt nytt, det var ändå ett tag sedan, detta med spädbarn. Men så underbart ändå att hon är här.

Nu är hon här

För en dryg vecka sedan kom äntligen vår dotter. Hon heter Helmi och vi håller som bäst på att lära känna varandra.

Sommarväskan

Ibland ser jag ett mönster som jag bara måste prova. Så var det när jag såg Purl bees "the Forty Minute Tote".  Det var en mycket trevlig beskrivning, och jag tror att det är en användbar väska. 

Fodertyget köpte jag från Karinottilia under Syfestivalen i våras, axelremsbandet och yttertyget är ur Afroarts Mira Maya kollektion. Så, nu är det bara att fylla den med stickning, filt och en god bok och ge sig ut antar jag?