Livstecken, vårtecken, kommatecken

Tänk va. Visserligen kom det lite snö natten till i dag - men ändå. Det luktar vår ute. Den där lätta nyansen i hur ett andetag känns. Jag vet att jag tjatar om det varje år vid den här tiden - men åh vad jag tycker om det. Växlingarna. 

Vår andra vår på ön. 

Det händer så mycket nu att jag helt försummat att skriva här - synd för det ger mig mycket. Den som vill kan med fördel följa mig på instagram såklart. Under @wynja  - men lugn, jag har inga intentioner att sluta skriva här.

Det mest som händer är dock bra saker, jag far lite fram och tillbaka till fastlandet men sitter mycket hemma och jobbar också. Jag skissar, stickar, repar upp, mäter, skissar, promenerar, yogar, skissar och är sjuk. Jobbar, planerar hyss, stickar. Ja, ni fattar. 

Gör utflykter med familjen och finns hemma mer än tidigare. Det är bra. Det behöver vi. 

Men nu stickar jag massor. För det blir en bok till, den kommer i höst - och den som räknar efter kan då kallt konstatera att den snart skall vara klar. Stämmer på pricken det - så, jag återkommer. 

Första adventshelgen

Så passerade den första adventshelgen och nu är december här. Jag spenderade fredagkväll och hela lördagen i Östergarn - först hos min vän Britt. De översta bilderna är från hennes fantastiska hem. Det är ett fantastiskt inspirerande, generöst och funktionellt hem där slöjden och inspirationen aldrig är långt bort. 

Resten av lördagen var vi på Skolhuset där det var julpyssel, liten julmarknad och adventslunch. Vi gjorde julpynt med återbrukstema och båda barnen kom hem med skatter att pynta med. Jag fick till ett par julkort med dekoration av gamla kaviartuber. Vi är alla rätt överens om att det är dags att samla på oss lite tuber och göra mer... Det är en väldigt lättarbetad metallplåt - även lillasyster fick till fina mönster. Några hängen av cykelslang blev det också, och en liten oro. Det är något alldeles särskilt att sitta ned många timmar och göra tillsammans - härligt att vår äldsta har ro till det och kul att Helmi satt en stund i alla fall. Tålamod på treåringars vis. Kvällen avslutades med lyxigt ostfat. Vi är alla eniga om getost är det godaste som finns. En dyr men god vana.

I söndags tog vi en lugn förmiddag hemma. Det hällregnade verkligen och ett tag såg det ut som att det planerade besöket på julmarknaden i Bläse skulle regna inne - men plötsligt klarnade det upp så saffransskorporna fick stå och torka bäst de ville medan vi for norrut och fick en fin eftermiddag med skymning i Bläse. Det var mysigt att kika runt bland marknadsstånden, värma sig vid eldarna i de gamla kalkugnarna och titta på kalkbruket. En fin första advent, precis innan stormen Gorm kom till ön. 

Hej vad det blåste. Det blev inte mycket sömn - men vi blev inte värre drabbade än så. Många här på ön fick tillbaka elen först framåt måndagkvällen om ens då. 

Det finns verkligen för och nackdelar med att bo på en ön, men absolut mest fördelar. Jag är så tacksam för vårt första år - för allt som börjar kännas vant och hemma. Alla nya bekantskaper som börjar bli vänskaper, Att det här börjar kännas som hemma på riktigt. Det är jag tacksam för. 

I måndags

I måndags var jag ledig, eller rättare sagt - jag tog mig tid. Tid att bläddra i böcker, skissa, packa upp och om, klä mig varmt och ta en riktigt lång promenad.

Det blev inte så mycket borde som behöver. Det är nog himla viktigt att ta sådana dagar ibland. Livsnödvändigt, men såklart väldigt mycket svårare än vad det verkar. Jag förstår inte riktigt varför det är så svårt, egentligen är det lika mycket arbetstid. Återhämtningstid.

Här kommer lite bilder från en väldigt inspirerande promenad, att spara nära hjärtat när det behövs inspiration fort. För det för det ibland - och nu är det snart dags för en sådan period igen.

Men nu tillbaka till i måndags och den här vidunderligt vackra platsen vi bor på.

Vantarna längst ned förresten - det är "Alltidvantarna" ur min senaste bok. Stickade i Rauma finull, på tunna stickor. Långsam -  och krånglig stickning.

Novemberhelg

Det blev en välbehövlig helg. Först en fredag med lugn frukost och besök av en kära vän - Annika - som kom med stickning och fint fika. Hon väntar som bäst på att alla detaljer skall lösa sig så att hon kan öppna sin fina butik "Under valnötsträdet" på riktigt. Jag är ivrig, riktigt ivrig. In och kika vettja!

Sedan under eftermiddagen var det dags för Valdar och mig att ta båten till fastlandet för en finfin och lugn helg med en annan utmärkt elvaåring och hans lika utmärkta mamma. Precis vad vi behövde. 

Det blev en helg av fika intill sprakande brasa, trevliga - långa - samtal, äventyrsbad, fantastisk skaldjursmiddag och lugna helgfrukostar tillsammans. Tid att prata, tid att tänka och tid för vila. Valdar är väldigt nöjd med helgen - det är jag med. Nu väntar en skön söndagskväll och i morgon planerar jag för en lång promenad - för i fredags kom en del spännande besked jag har väntat på. 2016 och 2017 blir två spännande år, men det visste vi ju redan. 

Hoppas att ni har haft en fin helg!

Ps. Man kunde ju ana att jag skulle trilla dit på ostron. Det kunde man verkligen ana...