Barnloppis

Kom på Återbruksdag med Barnloppis på Södermalm i Stockholm. 

Vill du veta mer? Gå med i gruppen "Stockholms Ambulerande Barnloppis" på Facebook- https://www.facebook.com/groups/stockholmsab

Maila oss på stockholmsab@gmail.com om du vill boka bord och sälja grejer. 

Välkommen!

Vänta ut

Lillasysters tänder för entré med samma intensitet som storebrors gjorde. Feber, gråt och bök.

Inte mycket sömn i natt, lite mer på dagen - åtminstone för henne. Ändrade planer i dag, vi fick vara hemma - men under eftermiddagen kom jag faktiskt äntligen ut själv en hel timme. Rask promenad i den dammiga våren. Precis innan jag avslutade rundan möttes jag av en fantastisk vitsippsbacke. Underbart!

Börjar så smått längta efter saker igen. Som att springa. Eller längta kanske är fel ord. Ser fram emot, det är det jag gör. Jag ser fram emot det. Jag vet inte riktigt när det blir. Det är lite som att jag smyger mig på det. Är så otroligt mån om att det skall fungera, och tror nog att jag verkligen behöver den där tiden själv.

Men nu skall vi rida ut den här tandstormen med Pärlan och hoppas att det blir en lugnare natt. Kanske skall jag lägga mig bakom henne i sängen och sova helt enkelt? Eller så tar jag fram lite tyger och planerar sömnadsprojekt.

Att börja bli klar

Det börjar faktiskt bli klart, i dag hade vi ett möte och gick igenom korrmanus. Försiktigt börjar jag se att det börjar finnas tid till annat, vi åkte förbi det stora möbelvaruhuset i Skärholmen ni vet.  Då tog vi oss en sväng förbi Stoff och stil när vi ändå var i närheten. Så nu skall här sys sommarkläder till Pärlan, och kanske mer ändå. På möbelhuset provsatt vi fåtöljen och konstaterade att Råskog måste flytta hem till oss vid tillfälle. En kombinerad bok och handarbetesvagn - det måste vi ju ha.

Annars måste jag säga att jag verkligen njuter av ljuset. Försöker komma lite på banan igen och ta lite genomtänkta beslut nu när det inte är fullt så stressigt längre. Se framåt och planera. Njuta av Valdars fantastiska vårdikt exempelvis. Den är det finaste på länge.

9 år

Den där lilla stjärnögda människan på den översta bilden. Han fyllde år i fredags. En hel massa år faktiskt, hela nio år. Det känns både magiskt och helt självklart, antagligen för att livet är precis så. Magiskt och självklart. Vi firade med kalas på fredagen - bland favoritpresenterna fanns hans första par Dr Martens, klarorangea, som onekligen var fina till tigerbrallorna. Vi kalaspyntade och bjöd på tårta, äppellängd och sockerkringlor.

På lördagen tog vi det lugnt och Valdar var bjuden på några klasskamraters födelsedagskalas med tema Djur, så det var en nöjd liten häst som klapprade iväg här medan vi tog den blomsterhättade Pärlan på en solskenspromenad. 

I söndags var det då slutligen dags för det efterlängtade Piratkalaset. Valdar har länge velat ha piratkalas, så det var himla roligt att få till det. Självklart var vi utklädda allihop. Även lillasyster! Det åts piratmat, fäktades och dansades. Piraterna gick på jakt efter Kapten Näsblods skatt och delade rättvist på bytet. 

De är fina i den åldern. Det var inga som helst problem att se till att alla fick lika mycket av bytet. Rättvisa är verkligen centralt alltså. Efter ytterligare lite dans var den en väldigt nöjd pirat till nioåring som vinkade hejdå till sina kalasgäster. Så vansinnigt roligt att det blev bra, och så mycket roligare det var att dona med barnkalas än vad vi trodde. Men också skönt när det är klart. 

Piratmenyn bestod av: kycklinglår, majskolvar, ananas, melonskivor, pitabröd, hummus, äpplen, marängsuiss med lakritsströssel och lakritssås samt svartvinbärssaft i stora krus. 

Lagerhaus visade sig sälja både pråliga guldtallrikar och döskallebägare. Perfekt för ett piratkalas! 

Han är så fantastiskt fin, vår Valdar. Så oerhört stolt jag är över att vara hans mamma. 

En ledig helg

Den här helgen har faktiskt känns riktigt ledig. Det har varit fantastiskt skönt, nästan sådär så att det är svårt att beskriva. Kanske började det redan i torsdags med årets första lunch utomhus, promenad med J och lilla Ella runt på Söder och sedan en fin fredag med besök av Malin, Mattias och Esmeralda.

Då fotade vi ullockar till boken. Ull alltså. Även om man inte kan något alls om ull så är det ju lite häftigt tänker jag. Att det ser så olika ut, att alla de där ullockarna kommer från svenska lantrasfår. Ett makalöst djur och ett makalöst material alltså. Sedan fanns det lite tid att prata om framtiden också, framtida gemensamma projekt. Vansinnigt roligt tycker jag!

Bakade vetebröd gjorde jag också. Blåbärsbullar, längder med äpple och mandelmassa och citron och vallmo. Nu har vi testat lite, och det skall bakas lite mer. På fredag är det nämligen 9 år sedan Valdar kom till världen. Det är hisnande. Den där långa, omtänksamma, kloka människan med magen full av skratt, sång och pussar, benen fulla av spring och dans. 9 år. Nyp mig i armen.

En bra helg. Och än är den inte slut.

Vardagarna

Jo. Det är förunderligt livet. Märkligt, tungrott, ledsamt, frustrerande, fullt av skratt och märkliga situationer man inte förstår hur man hamnade i. Ändå är det här och nu som är det allra bästa.

Storebror ville se om man verkligen kunde göra sushirullar hemma. Om det verkligen gick. Det gjorde det, riktigt bra till och med. Kokade man purjon helt kort i vatten, soja och risvinäger var den mild och god att lägga i rullarna.

Vi tog fram teakbrickan och hade kvällspicnic på fina mattan. I dag hade jag möte med min författarkollega och vår redaktör på förlaget. Nästa steg är att korrläsa manus som är satt; med bilder och allt. Men först lite kompletteringar.

Jag stickar på en gudomligt fin rätstickad kofta ur vår kommande bok. Till Pärlan. Rätsickad i Visjö med pastelliga knappar skall det bli. Hon älskar knappar, precis som storebror. Gott gry.

I dag fick hon sin första tand, till slut. Det har varit lite utav en kamp. Tand nummer två är på god väg.

Ta hand om varandra. Det är så mycket man inte vet. Det är en bra, eller i alla fall nödvändig tanke ibland. Att förstå att man inte vet allt. Att den tanken kan göra att man kanske tänker ett par varv till, på vad man har, vad man vill, vad som är viktigt för en och vad det är värt.

Det är inte så tokigt alla gånger.

Nu vill jag ha vår. Vår, ork, tid och en solvarm bänk mot ryggen. En rosenhätta till Pärlan och en fnittervarm Valdar tätt intill. Mest av allt tid.

Mattan

En dag fanns den där - på Blocket. Mattan vi letat efter, fast vi nästan inte visste om det. En röllakansskönhet i ull från förr. Vi är mycket nöjda.

Hemma

Hemma igen. Ingen av oss jublar precis, men nu är vi hemma igen. Vi kom oss slutligen för att lösa in presentkortet på Solhem Keramik vi fick av vännerna när vi gifte oss (15 augusti 2009, så det har legat till sig) på vägen hem. Det känns fint att kunna duka med en bit Bohuslän som dessutom finns hos i stort sätt alla vännerna där, och dessutom veta att den kommer från dem.

Valdar bearbetar sin Bohuslängtan genom att rita hundar och får. Allrahelst den fina kelpievalpen Zoey som imponerade stort när hon vallade nu när vi var nere. Vi bakar chokladscones, gläds åt våren och Pärlans erövringar. Försöker hitta sätt att ändå uthärda och att trivas så bra det bara går. Det finns bra saker här också, det gäller att fokusera på dem. Att leva och inte bara överleva. Snart är det dags att åka till Blidö också, det skall bli fint.