Hösthelg

Vi har haft en intensiv och alldeles för kort helg på Blidö. En helg av sprak i vedspisen, vedstapling, stickning, av att smyga över golvet och undvika de allra mest knarriga golvbrädorna när barnen till slut hade somnat. Vi plockade äpplen. Helmi låg under äppelträden med ett äpple i varje hand som hon tog en tugga ifrån varannan gång. Allt under högljutt fniss. Hon var även vänlig nog att ta den välfyllda äppelkorgen och sortera ur alla äpplen. Vinteräpplen, sommaräpplen och vildapel, för att sedan sortera ned dem igen. En del provsmakade, andra inte. Det var helt ljuvligt att se henne tumla runt under äppelträden medan vi plockade frukt. 

Valdar susade runt på min gamla röda cykel och huserade ömsom hos morfar, ömsom i snickarboden. Såklart. 

Det är ju min farmors föräldrahem vi spenderar tid på där på Söderäng på Blidö. Farmor och farmors alla syskon är uppväxta där. Där har jag spenderat somrar, höstar, jular, varma sommardagar med lätta fötter över solvarm brygga, krispigt isiga höstdagar, vårdagar med vitsippor och kaffe på trappan. Vinterdagar när allt är ljust och tyst. Vinterdagar som doftar brasa, snö och kaffe. Jag är tacksam för alla minnen, nästan alla i alla fall och för de som mina barn får där. De som vi får tillsammans. Sedan är jag tacksam för att både farmor och hennes yngre syster är i livet. Väldigt tacksam för det. 

Sedan är det fint på något vis hur de som gått vidare är så närvarande därute. Min kära farfar, farmors syskon och fler ändå. Om jag sitter på trappan och kisar kan jag nästan se honom komma traskande uppför grusgången. Han var som ingen annan min farfar. Vad jag saknar honom. 

Nu i helgen var vi, min gudfar tillika pappas kusin samt pappa med sambo ute. Vi fick en del höststädat med badstege och klappbrygga som togs upp, vattentunnor skulle stuvas undan, ris skulle eldas. Den nybakade äppelkakan skulle ätas vid sjön. Det var fina dagar. 

Hoppas att du också hade en fin helg. 

Fredag

Jag väntade mig regn i dag, men det blev ännu en vidunderligt vacker höstdag med bästa tänkbara avslutning. Vi har plockat plommon i kamraters trädgård, hälsa på min fina farmor och tagit en liten promenad med henne. Helmi övar sig som bäst på att gå med skor. Inte det lättaste, men väldigt roligt verkar det som. Särskilt när man är envis. 

Sedan har jag spenderat kvällen vid Hellasgården. Men en löp/gångrunda på dryga 6 km, middag under hösthimmel och sedan bastubad. Det var kallt i vattnet, men skönt efteråt. Nu skall jag sticka vidare på sjalen så att jag har något att visa på kursen hos Litet Nystan den 3 oktober. 

I morgon väntar städning, syltkok, ettårskalas, loppis och långpromenad. Ha en fin helg!

Hösten alltså.

Hösten kom snabbt, efter en lång sommar. Det blir en liten återblick till sommaren snart, men i dag har det verkligen varit höst hela dagen. Kängor på, regnjackan mer på än under vagnen. Varm gröt och stora kaffekoppar på morgonen. Varma soppor till lunch. Frisk luft full av mättade, kryddiga skogsdofter. 

Nu drar jag djupa andetag och tackar särskilt när det inte hällregnar under hela promenaderna. 

I dag var jag och Helmi hos mamma i Fisksätra och tog en lång promenad i skogen som verkligen är min barndom. Det här med skog och Stockholm är lite lustigt emellanåt. Som att man inte skulle kunna ha ett nära förhållande till skog, till natur om man är uppvuxen här. Som att alla som är uppväxta på landsbygden älskar att vara ute i skog och mark. Så är det naturligtvis inte. Jag är så tacksam att jag är uppvuxen nära riktig skog. Skog som inte är park.  Den skogen gick vi i i dag. Ingen svamp, men många löv. 

Hösten och färgerna, hösten och dofterna, hösten och lugnet. Inte så pjåkigt trots allt. Inte så pjåkigt alls. 

Söndag i september

I går gjorde jag en blixtvisit till Lund för en föreläsning på Kulturen under en inspirationsdag för Skånes Hemslöjdsförbund. Det var en bra dag, intressant eftermiddag med föreningarna och en väldigt lång resa. Som alla resor krävdes det en stickning - jag hade med mig en Snöstorpssjal. För den 3 oktober håller jag kvällskurs hos Karin på Litet nystan i just den tekniken; Ta hank, lägga hank, sticka hank och maska. Kul va? Anmäl dig vettja - läs mer här om kursen!

I Kulturens föredömligt välsorterade butik hittade jag några fina trädjur som behövde följa med hem. Helmi har traskat runt med dem här hemma i dag och verkar uppskatta dem. Det blev nog ännu bättre av att vi tog med oss henne och åkte till Skansen för att träffa goda vänner, fjällkor, getter och en och annan ekorre. 

Hade inte tåget hem från Lund varit så förbenat försenat hade jag fått den här redan i går, men nu blev det en söndagsefterrätt. Björn hade gjort tiramisu. Det är ju faktiskt bland det godaste!

Andra riktigt goda saker vi har ätit i dag är kronärtskockor. Storebror tycker att det är vansinnigt gott med smör till. Jag vill helst ha olivolja och citron. Björn lämnar botten till oss att dela på. "Mamma, är det verkligen en blomma vi äter?" frågade Valdar. Helmi ekade "Blomma? Blomma!" 

Valdar har varit i Värmland några dagar med mamma och Janne. Fiskat, åkt fyrhjuling och haft det riktigt bra. Med sig hem hade de bland annat lite äpplen. Så jag gjorde världens godaste äppelsylt med kardemumma. Den här gången blev den lagom tjock och inte sådär fast att man snarare skär upp sylten. Nu längtar jag till frukostgröten. 

Sedan gjorde jag i ordning soppa för veckans luncher. Tror att jag fick till ett bra recept som vi kommer att använda många gånger. Skall se om vi kan få till några till. Soppa är ju nästan oslagbart såhär års - eller nej. Jämt. Soppa och ett bra grytbröd, sedan är man hemma.

Det här med höst alltså. Jag gillar ju verkligen det. Samla, tillaga, njuta nu och spara till sen. Lugnet, lunken. Allt det där. Det är ännu en annorlunda höst när mycket av vardagen är att vara hemma med Helmi. Den vardagen är såklart inte bara lugn, hon är ju 14 månader gudbevars. Hon pratar oavbrutet, hittar på hyss och rusar runt här hemma i hög fart.

Men den är närvarande i varje sekund - och det är både lyxigt, utmattande och underbart. Det här med höst alltså. Vad fint det är. 

Varmt & stickat

Det är nästan svårt att sätta ord på det, men nu är den faktiskt här. Vår bok! Med text och mönster av Eva Trotzig och mig - samt fina bilder av Malin Nuhma. Det är en märklig och fantastisk känsla att hålla den i händerna, det kommer nog ta mig ett tag att vänja mig vid det. Så just nu går jag och klappar lite på den med jämna mellanrum. Den ges ut av Semic förlag och släpps officiellt i oktober. Håll ett öga här i bloggen för information om boksläppskalas, men håll den 19 oktober! 

Jag hoppas mest av allt att vi kan inspirera till att lära sig mer om svensk ull, materiallust och kännedom överhuvudtaget. Att ta makten över sin stickning, sitt konsumerande av textilier och göra själv om man vill. Förändra, anpassa och använda, om man vill. Det hoppas jag. 

Det finns en del finfina sommarbilder som ligger till sig, snart blir det bildbonanza. Men tills dess. Tänk att den är här - vår bok. Och redan nu går den att bevaka på Adlibris och Bokus. Så att du inte missar den liksom...