Söndag i september

I går gjorde jag en blixtvisit till Lund för en föreläsning på Kulturen under en inspirationsdag för Skånes Hemslöjdsförbund. Det var en bra dag, intressant eftermiddag med föreningarna och en väldigt lång resa. Som alla resor krävdes det en stickning - jag hade med mig en Snöstorpssjal. För den 3 oktober håller jag kvällskurs hos Karin på Litet nystan i just den tekniken; Ta hank, lägga hank, sticka hank och maska. Kul va? Anmäl dig vettja - läs mer här om kursen!

I Kulturens föredömligt välsorterade butik hittade jag några fina trädjur som behövde följa med hem. Helmi har traskat runt med dem här hemma i dag och verkar uppskatta dem. Det blev nog ännu bättre av att vi tog med oss henne och åkte till Skansen för att träffa goda vänner, fjällkor, getter och en och annan ekorre. 

Hade inte tåget hem från Lund varit så förbenat försenat hade jag fått den här redan i går, men nu blev det en söndagsefterrätt. Björn hade gjort tiramisu. Det är ju faktiskt bland det godaste!

Andra riktigt goda saker vi har ätit i dag är kronärtskockor. Storebror tycker att det är vansinnigt gott med smör till. Jag vill helst ha olivolja och citron. Björn lämnar botten till oss att dela på. "Mamma, är det verkligen en blomma vi äter?" frågade Valdar. Helmi ekade "Blomma? Blomma!" 

Valdar har varit i Värmland några dagar med mamma och Janne. Fiskat, åkt fyrhjuling och haft det riktigt bra. Med sig hem hade de bland annat lite äpplen. Så jag gjorde världens godaste äppelsylt med kardemumma. Den här gången blev den lagom tjock och inte sådär fast att man snarare skär upp sylten. Nu längtar jag till frukostgröten. 

Sedan gjorde jag i ordning soppa för veckans luncher. Tror att jag fick till ett bra recept som vi kommer att använda många gånger. Skall se om vi kan få till några till. Soppa är ju nästan oslagbart såhär års - eller nej. Jämt. Soppa och ett bra grytbröd, sedan är man hemma.

Det här med höst alltså. Jag gillar ju verkligen det. Samla, tillaga, njuta nu och spara till sen. Lugnet, lunken. Allt det där. Det är ännu en annorlunda höst när mycket av vardagen är att vara hemma med Helmi. Den vardagen är såklart inte bara lugn, hon är ju 14 månader gudbevars. Hon pratar oavbrutet, hittar på hyss och rusar runt här hemma i hög fart.

Men den är närvarande i varje sekund - och det är både lyxigt, utmattande och underbart. Det här med höst alltså. Vad fint det är.