Hösthelg

Vi har haft en intensiv och alldeles för kort helg på Blidö. En helg av sprak i vedspisen, vedstapling, stickning, av att smyga över golvet och undvika de allra mest knarriga golvbrädorna när barnen till slut hade somnat. Vi plockade äpplen. Helmi låg under äppelträden med ett äpple i varje hand som hon tog en tugga ifrån varannan gång. Allt under högljutt fniss. Hon var även vänlig nog att ta den välfyllda äppelkorgen och sortera ur alla äpplen. Vinteräpplen, sommaräpplen och vildapel, för att sedan sortera ned dem igen. En del provsmakade, andra inte. Det var helt ljuvligt att se henne tumla runt under äppelträden medan vi plockade frukt. 

Valdar susade runt på min gamla röda cykel och huserade ömsom hos morfar, ömsom i snickarboden. Såklart. 

Det är ju min farmors föräldrahem vi spenderar tid på där på Söderäng på Blidö. Farmor och farmors alla syskon är uppväxta där. Där har jag spenderat somrar, höstar, jular, varma sommardagar med lätta fötter över solvarm brygga, krispigt isiga höstdagar, vårdagar med vitsippor och kaffe på trappan. Vinterdagar när allt är ljust och tyst. Vinterdagar som doftar brasa, snö och kaffe. Jag är tacksam för alla minnen, nästan alla i alla fall och för de som mina barn får där. De som vi får tillsammans. Sedan är jag tacksam för att både farmor och hennes yngre syster är i livet. Väldigt tacksam för det. 

Sedan är det fint på något vis hur de som gått vidare är så närvarande därute. Min kära farfar, farmors syskon och fler ändå. Om jag sitter på trappan och kisar kan jag nästan se honom komma traskande uppför grusgången. Han var som ingen annan min farfar. Vad jag saknar honom. 

Nu i helgen var vi, min gudfar tillika pappas kusin samt pappa med sambo ute. Vi fick en del höststädat med badstege och klappbrygga som togs upp, vattentunnor skulle stuvas undan, ris skulle eldas. Den nybakade äppelkakan skulle ätas vid sjön. Det var fina dagar. 

Hoppas att du också hade en fin helg.