Hösten alltså.

Hösten kom snabbt, efter en lång sommar. Det blir en liten återblick till sommaren snart, men i dag har det verkligen varit höst hela dagen. Kängor på, regnjackan mer på än under vagnen. Varm gröt och stora kaffekoppar på morgonen. Varma soppor till lunch. Frisk luft full av mättade, kryddiga skogsdofter. 

Nu drar jag djupa andetag och tackar särskilt när det inte hällregnar under hela promenaderna. 

I dag var jag och Helmi hos mamma i Fisksätra och tog en lång promenad i skogen som verkligen är min barndom. Det här med skog och Stockholm är lite lustigt emellanåt. Som att man inte skulle kunna ha ett nära förhållande till skog, till natur om man är uppvuxen här. Som att alla som är uppväxta på landsbygden älskar att vara ute i skog och mark. Så är det naturligtvis inte. Jag är så tacksam att jag är uppvuxen nära riktig skog. Skog som inte är park.  Den skogen gick vi i i dag. Ingen svamp, men många löv. 

Hösten och färgerna, hösten och dofterna, hösten och lugnet. Inte så pjåkigt trots allt. Inte så pjåkigt alls.